Feed me with music

Hur många gånger har man inte sjungit till den här? Iklädd sport-bh och gympabyxor med hårborsten som mickrofon skådade man sig själv i spegeln som The Superstar. Åh tänk om man kunde få åka tillbaka till 90-talet igen. Tycker att det är hemskt roligt att 95.orna Johanna och Beatrice inte minns den här låten. Känner mig ganska gammal som kan, med nostalgisk röst, säga "Men gud! Har ni inte hört den här?" Men om jag är gammal så kan jag även intyga att Sandra är med denna motivering: efter 2 sekunders uppspelning av den här låten hör jag Sandra skrika SOOOLID HAARMONIIE!  

Även om jag inte alls blev rädd av filmen igår så hade jag svårt att sova och behövde gång på gång kolla bakom rullgardinen om det stod någon där.. Fick ingen ro och måste rulla in mig i täcket som en korv så inte minsta lilla monster kan komma åt mig! Vi såg Halloween, passande nog, med Sandra, hennes syster Johanna och hennes kompis Beatrice som är här på besök i veckan.


Haha, trailern är typ läskigare än filmen.

Hur som.. Imorse gick jag upp tidigt och tränade ett pass - skivstång. Jag insåg att jag har tappat alla muskler sen i somras, inte så konstigt efter min lååånga träningspaus, och är nu alldeles skakig i varenda del av kroppen. Men det känns så bra att ha börjat träna igen! Tänkte köra rätt intensivt inför solsemestern om tre veckor! Avslutningsvis sa instruktören "Ni ska verkligen vara nöjda med er själva. Så mycket som ni orkar vill en majoritet av Sveriges befolkning orka." Det skulle jag nog intala mig lite oftare. Förmodligen du som läser det här också.

Det låter bra på Rookiefestivalen idag! Snart gå Moonlit Sailor på scen och DET har jag sett fram emot! Dem har bland annat redan turnerat i Kina och spelats i program som MADE på MTV. Inte nog med att dem är sanslöst duktiga så är dem så klart supertrevliga!

Känns bra nu!

Snart åker jag och Sandra till Hultsfred och helgens aktiviteter - Rookiefestivalen. Hade egentligen inga planer på att åka dit utan skulle spendera helgen i Kalmar, förmodligen utklädd till något skrattretande dåligt. Men nu blir det jobb som artistvärd. Inga förväntningar. Inga förhoppningar. Bara låtit spontaniteten flöda.

Christina Perri har toppat våra myslistor ett bra tag. Det började redan i Hultsfred med Jar Of Hearts och sen har hon fortsatt att glänsa med den mörka rösten och det vackra melodierna. Warner Music Sweden tipsade om hennes senaste singel som är soundtracket till filmen alla tjejer längtar efter (?) Twilight Saga Breaking Dawn Part One.

Är extremt uttråkad. Har pluggat på en massa begrepp och väntar nu på att Sandra ska entra duschen. Skulle vilja säga att hon luktar äckligt men så är inte fallet, så skulle jag nog aldrig kunna säga om denna fräsching! Nej hon har själv bett om att få ta sig en dusch innan vi promenerar bort till två butiker - en med mat och den andra med färg! Jajamensan. Vi ska få välja färg till köket och sen dröjer det nog inte länge innan våra äckliga tapeter är nedtagna och målargubben satt igång med stylingen! Känner att det inte är långt kvar till en extreme home makeover-fest!


Så extremt söt! Tror inte jag känner någon med ett sådant fint leende! Glädjespridaren :)

Herregud. Jag har inget kul att skriva. Tror inte ni är intresserade av vad jag åt till frukost eller vilka muskelgrupper jag tränat så därför kan jag heller inte skriva om det.

Tar den lätta vägen ur detta problem och visar en video som Linda visade mig igår. Trodde inte låten kunde bli bättre - men jodå! Tycker även att Coldplays hemsida är värd ett besök. Verkligen personlig och superfin! Finns det något dåligt med Coldplay?

Robin kan få komma hem till mig och sjunga den här. Älskar den här låten och tycker verkligen han gör den bra! Iof är jag alltid lite svag för killar som sjunger, speciellt med såna här texter. Klyschigt men va fan!

Rikard kom över. Det var ju inte igår! Vi hittade(?) Rikard under nollningen då även han var bESStis (utan att förklara närmare vad det är så kan man kort säga: en person som festade med nollorna). Han kom att passa perfekt i min å Sandras lilla duo. Ikväll blev det en kväll med Sandras äppelpaj och extremt mycket skratt. Sådana där kvällar man verkligen uppskattar. Man gör ingenting men ändå har man så fruktansvärt kul. Kvalitet ligger i vilka vänner man spenderar tiden med!

Mjölkdrinkarna gjorde oss sällskap under våra vackra förfester!

Jag är så trött. Somnade nyss men vaknade snabbt av ett sms och en känsla av att jag inte räcker till! Jag har så mycket jag sak hinna göra och sånt som jag borde göra. Men var finns min energi? Har iaf lyckats plugga hyfsat bra (finns det något stopp i hur mycket man kan plugga? Tror inte det.), sen har jag äntligen gått till bilskolan och bokat lektioner till nästa vecka. Nu försöker jag få tag i de där rockklubbarna jag ska bokan in The Neverdies på, men av någon konstig anledning så skriver sällan klubbarna ut telefonnummer.. Jag kanske får ta en promenad dit och förhoppningsvis vaknar jag till liv under färden. Frågan är bara om det är öppet den här tiden?

Fyra timmar efter uppvaknande så är ögonen redo att slutas igen. Suttit med musikjuridik och plöjt 100 sidor. Det är faktiskt intressant och det måste jag nog tycka, hur ska det annars gå i framtiden? Stim och SAMI, IFPI och NCB. Det ska vara som ett flytande vatten när jag tar examen. Dock lite tveksam till hur bra jag kommer kunna det - i teorin är det en sak men i praktiken är det desto svårare. Det låter enkelt - man måste betala för att offentligt framföra musik. Men sen kommer man inte på små detaljfrågor och inser att jag nog måste läsa om de där 100 sidorna och förmodligen diskutera ett antal oräkneliga timmar..

Ikväll ska jag ha skypedate med Samson For President. De andra i streetteamet bor i Hulstfred och har mycket att göra inför Rookiefestivalen som är nu i helgen. Sen ska jag jobba på ett juridik-case, fortsätta jaga en bokningsagent, fortsätta välja inför min kommande utbytestermin, ringa bandbokare i Kalmar... ja det är en del att göra nu så varför sitter jag här?  

Sandra har en "filmer jag måste se "-lista som vi utsatte oss för igår. Vi har länge pratat om att se Alfred Hitchcocks klassiker Psycho. Att den både innehöll ett skrattretande manus och var svartvit var information vi båda gått miste om. Avbröt sedan med Idol för att sedan fortsätta med en film som inte var med på listan - Let Me In. En film vi var alldeles för energifyllda för att orka se ordentligt. Avslutningsvis visade Sandra gobitarna ut Fäbodjäntan - Käthornet och falukorven slipper jag gärna igen!

Nu ska jag ta en fika med min gamla Hultsfredsgranne Rebecca :)

Foster The Peoples spelning är flyttad från Debaser Slussen till Debaser Media. Någon som vill gå med mig??

Blev påmind om den här. Älskar den än. Helt underbar. Jag och Jenny Näsholm på tåget ut mot Huddinge där hennes nya flirt väntade var första gången jag hörde den. Ser Jenny framför mig med en inlevelse som bara hon har sjungandes "Have you ever try sleeping with a broken heart? Well you can try sleeping in my bed.."

Försöker få igång en debatt men allt blir bara skit. Om världens bästa låt finns vilken är det då? Jag tror nämligen inte man kan säga så.

Musik är individuellt och personligt. Jag har många favoritlåtar - men dem byts ut ofta. Men det finns vissa låtar jag alltid kan ta till mig. Alltså tror jag att man kan ha en världens bästa låt för mig (just nu). Men min just nu-låt är förmodligen någon annans mest avskyvärda låt. Samtidigt som detta är så självklart så kan jag inte sluta bli sårad om någon annan inte delar min musiksmak. Min musik speglar liksom mig, mitt humör, min känsla och mina värderingar.

Hur känner ni?

Upptäckte Jonathan Johansson så sent som förra sommaren. Det var midsommardagen och jag befann mig ute på Sandhamn i ett vackert väder. Dock var både jag och min vän bakis och tanken var att krypa ner under en filt och plöjt igenom tusen filmer. Istället blev det släktdate två dagar i rad. Mitt i mitt överdrivet sociala jag mellan grabbarna vid grillen och kvinnorna vid spisen hörde jag Jonathan Johansson. Jag gillade hans oskuldsfulla röst som sjunger om sånt som vi kvinnor inte kunde drömma att en man hade inom sig. Finns det fler som Jonathan Johansson där ute?

Hans senaste singel Stockholm passar mig perfekt till hösten. Klicka här för att höra den!

Tungt huvud. Snorig näsa. Hungrig. Regn. Juridik.

Vilken dag!

Ryssen öppnar inte. Kalmar hem tar 320 studentpengar av mig för att släppa in mig i mitt eget rum.. Jag spenderar en vacker vårdag med Sara å hunden Neo. Vid sextiden anländer Sandra å hon är inte lika klantig som jag för hon har nycklar! :)

Bara en timme kvar sen är jag hemma igen! Längtar alltid tillbaka tillbaka till Kalmar när jag åker till Stockholm. Ett gott betyg alltså och det känns bra när jag hade sån lämna-Stockholm-ångest förra terminen..

Dock har jag ett problem - mina nycklar ligger i mitt rum i Kalmar och Sandra kommer inte hem förrän imorgon.. Antingen får jag försöka få tag i ryssen eller ragga sängplats!

Foster The People gillar jag. Gör ni?

10 år gammal stod jag i köket och headbangade för första gången tillsammans med mina systar. Albumet som pryddes av en eldpool med utsikt över havet gav toner som vi inte fick nog av. Jag såg upp till allt min syster gjorde och tyckte. Även detta album introducerade hon. Lånade skivan så fort jag kunde och studsade iväg på mina långa smala ben till skolan med Californication på högsta volym i freestylern.

Jag minns hur min syster berättade med en känsla av pirr och genans hur bandet en gång spelat nakna med endast instrument som skydd. Jag tyckte det skulle vara coolt att se dem live och så tyckte även min syster. Igår, 11 år senare, fick vi se dem tillsammans! Redan i andra låten började jag undra om det verkligen var live? Det kunde väl inte vara så att jag väntat på att se Red Hot Chili Peppers mima i 90 minuter? Men nej, så var inte fallet. Det gick bara inte att skilja på live eller inspelning. Arenarock - då allt blir äkta. Ingen dissikerad pop som är så mixad att det är oigenkännbart på scen. Att höra sån här typ av musik är tusen gånger bättre live än hemma i de söndersprängda högtalarna. Coldplay's In My Place. U2's Beautiful Day. Red Hot Chili Peppers By The Way. För mig är det musik när det är som verkligast. Allt är på riktigt och inget kan döljas av en mixad inspelning.

Tack för igår! Det är oförglömligt och jag hoppas jag snart får återuppleva det!




Min besvikelse? Hade jag gått på tisdagen istället för onsdagen hade jag fått höra Californication istället för Scar Tissue. Det här klippet har jag bloggat om så många gånger att jag inte gör det idag - kika här så förstår ni varför jag var lite ledsen igår. Idag gör det inget. Jag fick höra Scar Tissue.

Det här med att ta mitt pick å pack , lämna Kalmar och ta tåget upp till Stockholm för en konsert har mer eller mindre blivit en del av vardagen. Jag försöker klippa å klistra i schemat för att få ihop det med studentlivet. Föreläsningar ska hinnas med. Men ibland måste jag skippa en eller två.
För att inte missa en tredje så får jag ibland stressa iväg samma dag som konserten äger rum. Ibland dyker jag upp i kön bara minuterna innan start! Detta medför ännu ett problem. Jag blir det jobbiga fanet (som jag inte gärna kallar mig) som studsar upp och ner med en jätteresväska. Denna gång är den inte så jätte, men å andra sidan har jag sittplats. Får se hur mkt sittande det kommer bli.. Pepp!

I väntan på kustpilen lyssnar jag på Red Hot Chili Peppers senaste album och jag börjar gilla det. Skeptisk till en början men känner nu att jag är redo att nynna med i några melodier. Givetvis inte så högt även då tågperrongen är tom på folk. Inte så konstigt då staden är likaså. (nej jag måste sluta klaga på Hultsfred.. Hur befogat det än är. Enough is enough!) Hur som helst, det pirrar i magen. Jag inser att jag skulle kunna leva på konsert-känslan! Tänker mig så här: Dagens måltid - Red Hot Chili Peppers i Globen med systrar som sällskap! Njutningsfullt! :)

Ännu en bild från helgens kalas. Johan Ström kan det där med att visa sin vackraste sida.. Har själv fått höra att jag sällan ler på bild. Knasigt tycker jag. Jag som alltid är så glad. Den här bilden är väl undantaget som bekräftar regeln. Är väl inte den mest lyckliga bild jag skådat. Men sen slutade ju kvällen som den gjorde också. Två systrar i en gränd skrikande något vi båda glömt. Så länge höll Sandra två platser i Max-kön! Vilken roomie man har alltså!

Från och med nu är det mer glada bilder som ska smycka denna blogg!




Annars sitter jag på mitt rum, det omöblerade rummet, och har precis laddat in hela I'm With You-albumet i mobilen. Blir perfekt att tagga till imorgon på tåget. Jag kan verkligen tycka att det är mysigt att åka tåg om förutsättningarna tillåter. Med det menar jag inga svettiga människor eller förseningar. Jag är inte så kräsen liksom.  

Nu ska jag bege mig till biblioteket för att förbereda mig inför morgondagens föreläsning. Upphovsrätt ska inkräkta på mitt liv. När morgondagens föreläsning slutar, eller t.o.m. två timmar innan dess, tar jag kustpilen från Smålands gröna dalar norrut för att möta min systrar. Det var längesen bara vi tre umgicks och imorgon ska det göras ordentligt. Se och höra något mycket vackert. Något jag längtat efter. Red Hot Chili Peppers. AAAAAAH!

Haha, hittade en bild på mig och Sandra från tiden i Hultsfred. Kan nog vara den första och jag kan ju inte säga att mycket har ändrats här inte.. Tänkte ställa mig och baka bröd till vår tenta-brunch nu. Sara smsade mig vid kvart i åtta och frågade om hon kunde komma över. Tror inte hon känner till vilken sjusovare Sandra är..

Tycker jag har gjort dagens prestation - gått upp 6 för att skriva tenta. Mitt resultat känns väldigt blekt för tillfället, och med det menar jag inte ett U utan bara att jag inte har en aning om var på skalan jag hamnar. Mitt huvud är fortfarande tungt, mina bihållor dunkar, ögonen svider, halsen hostar på.. Ja det är kurering som gäller. Kanelbullar och skräckfilmsmaraton kanske kan vara något?

Imorgon är det tenta i Hultsfred. Men inte mycket plugg som utförs här hemma. Nej, vi kände att vi behövde prioritera kanelbullens dag imorgon genom att baka bullar. Vet inte om jag ska börja tro på karma, men faktum är att nu sitter vi båda med tunga huvuden och känner hur feberfrossan intar våra kroppar.. Dessutom borde jag tagit mammas varning på allvar igår. Bihålorna gör ont. Det är okej om det bara är idag. Känner inte för att skriva tenta sjuk.

Sjukt tråkigt va? Nej något roligare är att man nu kan spicea upp sina spotifylistor med nya singeln - Livin' In Hysteria! Och hoppas snart denna låt kommer upp på spotify! Ju mer jag lyssnar på den ju mer övertygad blir jag om hur bra den är!

Herregud. Som Sandra sa - ska aldrig dricka igen.. förrän nästa vecka! Ganska suddigt från igår. Jag har tydliga bilder, däremot så har jag inte många röster att minnas. Hatar när man minns exakt vilka man pratat med men inte den blekaste om vad! Kvällen slutade med att jag stod iförd ett par trosor med en väska svingad öer axeln å diskuterade kvällen med Sandra. Hehee..

Jajamensan! Även då det är över 20 grader ute sitter jag och Sandra vid köksbordet å bearbetar lagtex.. Samtidigt lyssnar vi på "All I Want For Christmas Is You".. Vad hände där liksom?

Vaknade av att Sandra sms-beordrade mig att stiga upp - frukosten var serverad i salongen. Magen kurrade lite och jag lunkade ut ur rummet och möttes pannkakor och omelett. Om jag inte sagt det förr - Sandra är världens bästa roomie!

Igår var en sån där kväll då man inte gör något speciellt men ändå gör något. Sushimiddag med Atena, Sandra, Rikard och Göteborgaren Calle. Det var första gången Calle åt både sushi och med pinnar - ganska äventyrlig middag med andra ord. Efter det lämnade Rikard oss när vi begav oss till Krögers för ett glas vin. Riktigt mysigt att bara sitta i goda vänners sällskap och smutta på något gott. Sen gick vi hem - jag bäddade ner Sandra och sen somnade även jag till en film.