Feed me with music

The final show - här kommer den sista delen ur min Bråvalla-dröm.

 

God morgon! 

 

Idag startar Bråvallafestivalen men själv kommer jag inte åka dit förrän imorgon. Så missar en del band men egentligen inget som jag verkligen måste se... Jag tänkte sammanfatta en liten videolista på vilka jag verkligen vill se under festivalen. Jag vet redan nu att jag kommer missa minst hälften och kommer säkert få komprimera spelschemat för att hinna se det viktigaste. 

 

Hör kommer del 1 av 3 av hur min Bråvalla-dröm ser ut!

 

Mapei - Mapei, Mapei! Vad lyssnade jag på innan "Don't Wait" släpptes? Den är numera med i alla listor eftersom den passar perfekt in under kategorier som: Hångel, Mys, Förfest, Efterfest, Dagsfest, Jobb, Chill... Jävla perfekta låt.

 

 

Tove Styrke - Jag kan redan nu säga att jag förmodligen kommer missa denna spelning. Men det är inte för att jag inte vill se, nej tvärtom! Men jag har en känsla av att jag kommer fastna backstage för att snacka ikapp med folk man inte sett på år och dar. Tove är grym men jag kommer garanterat hinna se henne i framtiden!

 

 

Emeli Sandé - vilken röst!! Kommer garanterat bli ett sjukt bra gig. Ett praktexempel på hur bra Britterna är på att plocka fram stjärnor. Spelar samtidigt som Sabina Ddumba som jag tyvärr måste välja bort... 

 

 

Lars Winnerbäck - aldrig sett mannen men älskat honom sedan tonårshormonerna började spöka. Så nu är det dags. Önskar verkligen att han bara kör massa klassiker och håller alla tummar och tår för att han bjuder på en av sina duetter (Miss L/Melissa Horn?). Är inte överraskningar en artists bästa spelkort?

 

 

Ikväll ska jag se Ariana Grande med min syster. Ska bli så kul. Jag tror absolut inte hon kommer klå Katy Perrys konsert, som var helt magisk!. Har sett 1000 YouTube-klipp med Ariana och jag förväntar mig i princip något i den stilen. Stillastående, Mariah Carey-rena toner, korta klänningar och höga klackar. Håller jag min förväntning där så kanske jag bli överraskad.

 

Hur som helst. Jag ser fram emot kvällen och kommer inte kunna hålla mig ifrån at sjunga med i "Love Me Harder". Jag dör lite för den låten. Dör även lite för den här duetten med Miley Cyrus. Underbar låt och enkelt framfört av två unga stjärnor.

 

Det finns ingen kvinna som Florence! Hon besitter förmågan att gång på gång skriva hits som bara skriker Florence. Det finns ingen tvekan om vem som sjunger och jag älskar att hon kör sin grej oavsett trender. 

 

Jag fullkomligt älskar hennes starka trumslag, melodiexplosioner och hur hon bygger upp en spänning som sitter i från början till slut. Hon sjunger som om hennes kropp ska spricka av alla känslor som finns inom henne. Det känns i hela hjärtat när hon tar sats upp i falsett. 

 

Körerna. Hennes ständiga änglakör som sjunger lika vasst som om de vore på väg mot ett krigsfällt. De bestämda, målmedvetna och raka texterna blandat med de finstilta och varsamma partierna är helt enkelt en tiopoängare.

 

Florence började på topp och jag ser ingen annan plats för henne. Och jag längtar tills jag får se henne på Way Out West. Igen!

 

Nej. Nej. Nej. Detta är inte bra. Jag har inte alls fastnat för låten. I vanliga fall skulle jag säga att Taylor Swift oftast hamnar i mina guilty pleasure-listor. Både Blank Space och Shake It Off användes som humörhöjare på jobbet, men denna kommer garanterat inte spelas frivilligt ifrån min sida. 

 

Videon har varit extremt hypad under en kort tid. Med så många fantastiska stjärnor så var förväntingarna väldigt höga. Och med det i bagaget så blev det dessvärre ett plattfall. Jag hade förväntat mig någon slags kortfilm men istället blev den en vanlig musikvideo med en något hispig story som inte hinner komma igång förrän videon är avslutad. 

 

Har du missat hypen kring detta? Taylor har samlat ihop ett gäng av världens största stjärnor. Coolt? Ja! Men jag hade bara hoppats på en lite vassare produktion. Det enda som ser riktigt hårt ut är sminket och kläderna. I övrigt ser det väldigt b ut. Sorry Taylor. Jag hade verkligen hoppats på något som hade fastnat i hjärtat. 

 

Synd. Jag såg fram emot det här.

 

 

Det här med svensk pop, ja, det ligger mig varmt om hjärtat. Det klingar sommarkänslor, långa varma nätter, festivalfyllor och brunbrända ben. 

 

Petra Marklund har precis släppt en låt som garanterat kommer hänga med i sommar. Räkna med radiostationer som låter spela denna låt ofta och klubbar som pryder dansgolvet med en remix-version. 

 

 

Relationen till The Tallest Man On Earth startade inte i något som går under rubriken Succé. Jag hade extremt svårt att ta till mig hans röst och kan inte beskriva varför. Men någonstans under tiden så ändrades detta och jag började uppskatta allt som artisten skapar. 

 

Just i detta nu sitter jag med den nyutgivna skivan och lyssnar noga på texterna som levereras ur min MacBooks ickte så representiva högtalare. Allt låter lika skört som tidigare och en ny förlskelse uppstår från min sida när han änglalikt väcker tonerna till liv. 

 

Musiken låter så likt ett livegig som det bara kan göra och mina tankar går omedvetet till en ung Bob Dylan. Den akustiska gitarren tillsamamns med levande instrument får mig att uppleva en känsla av ett orkesterparadis som inte överskuggar den sårbara rösten. Här är ett album som fått ta tid, gro på obestämd tid och överösts med kärlek. Detta är ingen artistprodukt utan ett musikälskande projekt - precis så som jag vill ha det!

 

 

 

Kanske förknippar ni Ulrik Munther med Lilla Melodifestivalen, pojkdröm, flickidol och en berömd Lady Gaga-cover. Men nu vill jag att ni tänker om. Eller föresten gör inte det! För oavsett hur ni känner för denna unga artist så kommer ni bli positivt överraskade av hans senaste platta. 

 

"Allt jag ville säga" är albumet som släpptes idag och i samband med detta så är jag övertygad om att möjligheternas dörr har öppnats för honom. Här bjuds på mognare musik med en raspig och känslig röst som sjunger ut värdefulla ord á la Jonas Gardell. Detta är nämligen ett samarbete mellan Ulrik Munthers musik och Jonas Gardells texter. 

 

Albumet är ett fantastiskt exempel på när det svenska språket verkligen träffar rakt i hjärtat. Här möts välpolerad musik med kraftfull och vilsen tonårskänsla. Jag blir överrumplad av känslor; vemod, lycka, sorg, hopp och förtvivlan. 

 

Nog med ord. Fyll öronen med dessa 11 låtar och bege dig in i en musikalisk resa. Jag lovar dig: Du kommer att ha många härliga minnen med denna nyfunna platta.

 

 

 

Om det är någon som just nu har en ljus framtid framför sig så är det Bebe Rexha. Det kan kännas som att hon kom från nowhere och bara blev en stjärna, men detta är låtskrivaren och musikern som tidigare skrivit åt och samarbetat med bland andra Eminem + Rihanna (The Monster) och David Guetta (Yesterday). Dessutom var hon sångare i gruppen Black Cards (lyssna HÄR!)

 

Idag släpptes hennes debutEP som varit minst sagt efterlängtad hos många i branschen. Detta passar dig som älskar kraftfull pop á la Jessie J, Charli XCX och Ariana Grande.

 

 

Det här älskar jag! Jag kände direkt att den här låten hade kunnat trilla in för två decennier sedan. Låten har något som jag vill förknippa med 90-talets pop- och soulhits. Med detta sagt så menar jag inget negativt. Tvärtom. Detta är en modern 90-talslåt som passar mig perfekt.

 

 

Låten hade kunnat passa Sam Smith lika bra som den passar det nya stjärnskottet Conrad Sewell, sångaren som vi tidigare har hört ackompanjemeras av Norges stolthet Kygo (Firestone).

 

Conrad är väldigt ny för mig men jag ser fram emot att lära känna denna man mer. Jag har snappat upp att han är australienare och ska turnera tillsammans med Ed Sheeran i sitt hemland. Inte nog med att jag gillar hans röst och val av genre, dessutom så avgudar jag män med långt hår. Den här killens auora och look kunde lika gärna passat in i en surf-reklam. MUMS!

Det känns som att dagens "Cinderella Story" handlar om att sitta i sitt sovrum, spela och sjunga, lägga upp klipp på Youtube och sen få över 100K visningar på en vecka. Att bli stjärna över en natt verkar vara en journalist mest använda rubrik. Men ibland dyker det faktiskt upp covers eller hemmagjorda-YouTube-klipp som är värda att ödlsa lite tid på. 

 

Jag hittade den här tjejen efter att Ashton Kutcher skrivit om henne på Facebook. Om han älskar henne så kan nog vi andra också göra det, så jag klickade mig in på länken. Jag älskade henne. Jag vill verkligen tro att detta inte är en PR-idé utan att hon gjort det på egen hand. Men främst av allt vill jag att hon hamnar i rätt händer och inte låter sig förstöras. Hon är för duktig för att bli omgjord med konstiga ideal som "sexsymbol", just för att hon känns så naturlig och oförstörd.

 

Jaha, då har man gått och blivit med ny chef. Jay-Z har lagt anbud på Aspiro, som äger WiMP. Inget är klart än så länge men vi håller alla tummar, ber hoppfulla böner, letar fyrklövrar, ropar "GUL BIL" och slår någon så fort vi ser en (det var väl så man gjordfe som fjortis?). Den vanliga tunnelbanefärden mot kontoret blev rena rama euforiupplevelsen när jag skummade igenom mailen och öppnade ett från VDn. Inte visste jag att han skulle plocka fram de här nyheterna.

 

Hur fett är inte det här? Jag och Nina var helt överexalterade och kunde knappt stå stilla. Vi satt och spånade om framtiden, vad detta egentligen skulle betyda för oss och spanade in hur mycket aktien ökat. Vi firade med golunch, satte en ny marknadsplan och hade ett riktigt spännande möte. Vilken höjdarefredag!

 

Mina kollegor, eller äkta musiknördar om man ska kalla de vid deras rätt namn, har längtat ihjäl sig efter debutalbumet "Sky City". Efter att vi var på Stockholm Music & Arts så var de frälsta. Jag missade bandets spelning och kunde tyvärr inte riktigt förstå hypen. Det är förstås Amason jag pratar om.

 

Varken Amason eller sångerskan Amanda Bergman har tidigare varit allt för känd. Men i och med sin medverkan i Volvo-reklamen så ökade uppmärksamheten drastiskt. Lägligt nog bestämde sig bandet för att släppa albumet idag och jag var inte sen nog med att noggrant lyssna igenom albumet, från spår till spår. Och vad tycker jag? Jo, visst är detta fantastiskt och jag pratar nog för alla när jag säger att det var värt sin väntan. Ni som inte upptäckt bandet förrän nu - hoppa på tåget innan hela Sverige förälskat sig. Detta kommer bli stort!

 

Ikväll blir det en sån där kväll som jag längtat efter. Jag ska träffa mina bästa vänner. Vi ses väldigt ofta, men nu har jag inte hunnit träffa någon av dem på över en månad. Beror mestadels på att vi alla reste under julen och sen bara inte hittat en lucka för att hänga. 

 

Passade på att bjuda in dem till mig ikväll när killen är upptagen på annat håll. Jag har en känsla av att det blir mys, skratt och väldigt mycket återberättande av det där som hände under semestern. Självklart kommer det även att spelas en lista som går i samma känsla som Ben Howard, City & Colors, Norah Jones och Belle & Sebastian. 

Nej. Jag orkar inte vad bra detta är. Du vet när öron får så mycket känsla för något att alla andra känslor sätts på hold. Eller om man vänder på det. Alla andra känslor lever i symbios med hörseln vilket resulterar i att allt jag gör under tiden jag hör detta fantastiska också blir fantastiskt! 

 

Jag har tidigare skrivit om XOV. Jag minns inte exakt hur jag hittade denna musiker (troligen via genierna på P3!) men jag vet att jag älskade det direkt. Debutanten har inte bara blivit höjd till skyarna, utan något egentligen att höja till skyarna förutom en singel, han har även fått medverka på Lordes Hunger Games-soundtrack. DET är en bedrift. Snacka om att bli handplockad för att man är grym! 

 

 

Minns hur jag upptäckte låten "Precis som du vill" i våras. I samma stund som jag förälskade mig i den enkla vårsång så bokade jag och Cronja biljetter till Köpenhamn. Vi spenderade en dag på det danska WiMP-kontoret, sov i världens mest färgglada rum, åt långra frukostar och spenderade kvällarna bland drinkar på mysiga barer. Jens Hults låt blev soundtracket till den resan. 

 

 

Vänner! Jag kan garantera er att ni kommer älska detta. För ni som följer mig vet förmodligen vilken typ av musik ni hittar här. Det är akustiskt, mjuk, dramatiskt och en lycklig sorgsenhet. För det mesta. Jag kan inte lova att det inte kommer in något annat. Kanske något housigt eller hiphopigt. Dagshumöret bestämmer!

 

På väg hem igår så upptäckte jag den här killen. Han kallar sig Eaves och har komponerat sån där musik som mina öron blir glada av. För mig behöver inte musik vara mycket svårare än så här. Det räcker med ett intrument, några filosofiska kärleksord och en melodi som sätter sig i hjärtat.