Storms Don't Last Forever
Under lunchen hörde jag mig själv säga "Det går uppåt nu!!". Jag hade till och med det där härliga lystret i min röst och i samma stund som jag sa det kände jag hur mycket jag saknat det. Under en längre tid har jag verkligen inte känt att något inom jobbet har varit kul. Jag har verkligen kämpat för att hitta ljusglimtar och när jag sedan hittat dessa har jag hållt i dem med järnhand.
Jag ifrågasatte om jag tidigare bara haft tur, men efter många långa överläggningar så insåg jag att jag hade haft något som jag kallar för en "glöd" och "passion". Jag kämpade hårt, visste vad jag ville, bevisade detta för människor jag ville samarbeta med och sedan tryckte jag på den gröna knappen med ordet "Go". Det var inte tur - det var hårt arbete och lust.
Nu är drivet tillbaka. Huvudet överbelastas av idéer och jag känner att jag kan göra skillnad. Jag tycker om att gå till jobbet och jag älskar att få känna mig som mig själv igen.
Kommentarer
Trackback
