Repeat

Har lyssnat på den här låten sen den släpptes för drygt en vecka sen. Men det var först igår som jag förälskade mig i den. Helt magiska texter och melodier genom hela låten. Jag bryr mig inte om att folk tycker att Kents låtar överlag är för långa, deppiga och likartade. Den här är en komplett Kent-låt som mitt hjärta knappt kan hantera. Känslorna går omlott och idag känns det inte som det finns en gråskala. Jag kastas mellan eufori och tårar.
 
(jag har länkat den förut men den förtjänar det ännu en gång!)
 
 


Nu faller snön och mörkret är en mördare som kräver varje kreativ
tanke som vi någonsin tänkt men du och jag vi dansar än
Ett krig ett spel en lek ett skämt
Vi kunde aldrig enas ens om musiken

Det fanns inget som kunde röra oss
och du vet att jag var lika rädd som du
Det fanns så mycket att se
jag släppte taget om din hand och du försvann
Du vet att jag var lika rädd som du

En del vänner kommer tillbaka
Men det är alltid de som försvann
som får oss att ligga vakna
trots att vi glömt bort deras namn

Andas in och andas ut
Orkar jag så orkar du
Andas in och andas ut
Orkar jag så orkar du


Kommentarer

Skriv ditt meddelande här:

Ditt namn:
Spara dina uppgifter?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Ditt meddelande:

Trackback
RSS 2.0