Call Me Back

Jag är en signatur, 3 månader, en jävla massa plugg och fyllning av ett dussin banankartonger ifrån att bo i Kalmar. Japp ni hörde helt rätt. Vad hände nu? Har jag kört ut den där tjejen i det fjärde rummet? Nej då, men det fanns ett ledigt rum i porten bredvid. Nej nu ljög jag, det fanns nämligen två lediga rum i samma korridor. Så ja, varför inte köra på stort och fortsätta med duon Felizia&Sandra? På tisdag ska vi jag ha bestämt mig.

Många av er tycker säkert att jag är ett velande jävla vrak som aldrig kan bestämma mig och vara nöjd med mitt beslut utan alltid längta vidare - och så är det nog för det mesta i mitt liv. Hannah brukar säga att jag inte ens kan köpa lördagsgodis utan att tvivla på mitt beslut. "Tänk om jag inte alls vill ha choklad när jag kommer hem? Tänk om jag då vill ha glass?". Därför har listan fortsatt vara min bästa vän, denna gång i versionen plus vs. minus. Strålande resultat. Nu hoppas jag bara inte mina beslut förstörs så fort tåget stannar i Uppsala på Valborg. Please don't be nice to me.

Call Me Back - The Strokes (The Strokes cravings)

Kommentarer

Skriv ditt meddelande här:

Ditt namn:
Spara dina uppgifter?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Ditt meddelande:

Trackback
RSS 2.0