Feed me with music

Snart slår jag igen datorn och hoppsar (eller typ bara går) till gymmet för att sen, JA SEN, möta upp alla adepter och mentorer i Makten Över Musiken. Jag kan nog inte ens beskriva den nyfikenhet och glädje jag känner inför detta. Jag trodde aldrig jag skulle bli antagen och kan nog fortfarande inte förstå att detta händer. Sitter ibland och kollar på mailet som bar på budskapet "Grattis Felizia - du har blivit antagen som adept!". Jag läser det några gånger så jag faktiskt förstår att det är till mig. Ikväll blir det ännu mer på riktigt då jag får träffa alla och höra mer om mentorsskapet.

 

Knåpade ihop en liten höstlista med indiemusik och kom in på Lykke Li. Hon var aldrig någon favorit men efter att jag såg henne live på Berns i våras så har hon blivit en artist jag inte får nog av. Senaste albumet är genialt där varje låt möts i sårbarhet och hopp. Jag vågar nog påstå att jag är lite avundsjuk på henne musikaliska och konstnärliga ådra.

 

 

06.00. Klockan väckte mig på det där fasansfulla sättet som bara en väckarklocka har förmågan att göra. Vände mig om och snoozade för att sen komma på vad jag lovat lillasyrran. I med linserna, på med bekväma kläder och knyta på sig joggingpjuksen. Sedan tryckte jag igång Alex & Sigges podcast för att slippa höra mitt eget flås. 

 

Endorfinerna gjorde mig glad. Men som så många gånger förrut så vände humöret tvärt. Ingen anledning och ingen förklaring. Jag antar att mitt humör går upp och ner lika ofta som hissarna på jobbet. Som tur är kan jag alltid finna musik som gör mig glad. Idag tog jag hjälp av den norska sångerskan Marit Larsen. Hennes musik påminner något som Maria Mena eller Christina Perri skulle kunnat sjunga. Måndagspop!

 

 

Här har ni det. Ännu en låt som berör mig så hårt att jag på något sätt skulle vilja pressa fram en tår. Just denna helg har jag inte behövt forcera fram några känslor utan de har hittat sitt sätt få ge uttryck. Jag hade sedan länge bestämt mig för att åka ut till Lilla Dalen där min pappa ligger begravd. Fina pappa. 47 år gammal lämnade du oss kvar men det är först nu 16 år senare som jag inser att du faktiskt dog. 

 

 

De var så vackert. Hela skogsområdet glittrade av levande ljus som berättade om människor som kände saknad efter de som inte längre finns kvar. Vi traskade, hand i hand, upp till pappas sista boplats och väl på plats brast det. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. För första gången på 16 år inser jag att jag faktiskt aldrig kommer uppleva en endaste kram med honom. Det gjorde ont.

 

Medan G fibrillt försökte få ljusen att vinna över vindens krafter så tog jag fram iPhonen och spelade upp den låt som min pappa spelade på stereon. Så fort refrängen kom på höjde han och sjöng med "Och där står mamma med bullar." G kramade om mig och sedan vinkade jag hejdå och G viskade: "Hejdå Johan, det var trevligt att träffa dig!"

 

Den här låten skrevs till min pappa. Skönt att plocka fram ibland.

Tårkalas deluxe. Fick världens dipp vid 16.00 så klappade ihop datorn lite tidigare än vanligt och avbokade gymmet. Istället försökte jag hålla ihop hela vägen hem och sedan tog jag på mig myskläder och ringde mamma. Sedan min lillasyster. Slutligen min storasyster. Familj är verkligen the shit. Behöver nästinitll ingen annan. Familjen har bara blivit viktigare och viktigare ju äldre jag blivit. 

 

Sedan kom jag hem till den där mannen som är allt för mig. Han hade insett på mina sms att jag inte var happy face och därmed köpt blommor till mig. Vi lagade middag, tvättade och lyssnade på Roxette. Sedan varvade vi det med att lyssna på deras texter, avslöja några anekdoter om bandet och deras karriär och pussas. Och kramas. Och pussas. Titta in i varandras ögon. Fnissa. Le. Gapskratta. Hålla handen. Allt med honom är bra.

 

Sedan kom tårkalaset tillbaka. Denna gång följde även mannen med mig in i det. Vi såg reprisen av Cancergalan och kände oss mer levande än någonsin. Jag lovade att gå och ta ett cellprov redan nästa vecka och Gustaf lovade att alltid vara min. Känsligt det här med kärlek. Livet blir lite verkligare, men samtidigt ger det så mycket mer mening. Det är idag inte viktigt för mig att gå på världens alla event och fester. Idag kan jag spendera alla dagar med min kärlek och mina vänner. Mina nära vänner. 

De senaste dagarna har verkligen känts som en dröm. Livet känns levande och den gråa spiraltrappan har bytts ut mot en blomstrande regnbåge. Det är lek, drömmar, känslor, upplevelser och lycka. Ett sånt tillstånd som gör allt så mycket enklare. Jag kan lätt säga att livet är fantastiskt. Här kommer en bildbomb från den senaste tidens härligheter.

 

Hejåhå. Efter en fantastisk avslutning av WiMP Live Sessions med Faråker och Psyence Ficiton så fick jag några timmars sömn innan vi packade in oss i bilen - Mot Sweden Rock! Med två härliga killar kunde den resan inte bli annat än ett stort skrattmaraton. Vi kom fram till ett otroligt fint hotell där vi startade festen med några öl och snack. 

 

 

Helt ärligt såg jag inte allt för många band - det fanns så mycket annat kul att göra. Intervjua och snicksnacka med festivalbesökare var helt klart både roligaste och vår största prio. Sedan var vi på Alice Coopes presskonferens och körde en nostaligtripp med Electric Banana Band. Kvällen avslutades med att skeptisk se in över Dark Angels publikhav. "Jag gillar inte det här. Jag förstår inte det här. Kan jag börja gilla det här?"Både jag och Nora stod med armarna i kors och insåg att det där är inget vi någonsin kommer jubla över.

 

 

Nu ska jag fortsätta dagens to do. Förbereda intervju med Titiyo och lyssna Lorentz nya album Kärlekslåtar. Albumet släpps imorgon och jag kommer garanterat spela sönder det! 

 

 

I måndags tog jag med min syster på ett show case med Ed Sheeran. Träffade massa fina människor, bland andra människor jag tidigare jobbat med men även en del nya bekantskapelser och festfolk. Planen var egentligen att fortsätta till Riche för Markus Krunegårds releasefest och sedan For BDKs releasefest på Berns Terrass, men energin var som bortblås för oss båda. Så vi gjorde våra kroppen en tjänst och åkte hem, åt middag och somnade mycket, mycket, tidigt. 

 

När orden inte räcker till för en beskrivning av en person då snor man några rader från någon som lyckats sätta pricken över i:et.

 

Big Star "My Life Is Right"

- Lonely days of uncertainty, they disappear when you're near me, when you're around my life's worthwhile, and now I long to see you smile.

 

Beröm. Sol. Tacksamhet. Tre ord som gjort min morgon lite finare än vanligt. Det här med vardagslyx är verkligen något vi alla bör ta till vara på! Just nu är min största vardagslyx att Joanna har flyttat in hos mig. Att alltid ha någon hos sig är det vackraste man kan ge sin själ (samtidigt som man ibland behöver lite ensamtid). Den här veckan har vi tränat ihop, ätit frukostar tillsammans och blivit beroende av Grey's Anatomy!

 

Det är en stor musikverkstad som är igång på WiMP. Cross cross. Byteshandel uppstår mellan länderna. Danmark gör något som Sverige snor och Polen ber om Norges HiFi-lista etc etc. Min senaste uppgift går i temat: Love, och heter "Ain't No Sunshine". Precis så sorglig som den låten är är min lista. 

 

När jag fick den här uppgiften svarade jag lite för snabbt på mailet med; "Sweet. Jag kör på det. Efter fyra år som singel borde det här vara min specialitet."

 

Visste inte om mitt svar var too much..

 

 

Varje veckan snickrar jag ihop en lista med veckans absolut bästa partymusik. Nej det är inte bara "dunka dunka", "Untz untz untz" och "veva-armen-tills-den-faller-av" som gäller. Hör och häpna när jag säger att även om det är mycket house i världen nu så finns det musik som går under soul, hiphop, pop och electro som passar minst lika bra till fördrinken och efterpärlan. 

 

Denna vecka har vi på WiMP haft HiFi-vecka och då blev resultatet av denna lista inspirerad av välljudad musik. Här hittar ni några av låtarna som väcktes till liv igen:

  

  

 

 

Jag startar denna vecka med att låna några ord från Elliphant - Music is life. Här kommer min senaste musikskatt:

  

 

Ni känner kanske igen rösten från "Under the sun" av John De Sohn eller Aviciis "Fade into darkness". Debutsingeln landade i streaminglandet WiMP i fredags och jag har burit med mig låten hela helgen.

 

 

Åh älskade Krunegård. Även om jag var extremt skeptisk till låten på grund av titeln så har jag fallit för den. Smutsigt, hårt och lite falskt är i detta fall grunden till en fantastisk låt. Balansen är så klart hårfin, men lyckas man så är det briljant!

 

 

Jag startar numera varje dag med musik från Faråker. Hans LP hänger fint över sängen och jag vill verkligen att han ska slå knock out på Sverige! På något sätt vill jag se honom som nutidens Ted Gärdestad men ändå känns den liknelsen så otroligt fel. Albumet "Början på slutet" innehåller bara bra musik och den 4 juni kan ni se honom på WiMP Live Sessions!

 

 

Förra veckan läste jag en recension av deras senaste album - "Det är ingenting nytt utan låter precis som förra plattan". Det kan nog vara sämsta argumentet för att kritisera musik. Kan vi inte bara inse att allt behöver inte bli annorlunda för varför göra något annat om konceptet uppskattas? Den här låten har dock en liten slinga som påminner om "För sent för edelweiss" av Håkan Hellström. Och det där med kopiering är ju en ständig diskussion..

Jag har skrivit om denna duo miljontals gånger, om jag får överdriva. Jag hade precis förälskat mig i Max Elto när jag fick veta att min kollega Karin hade bokat dem till WiMP Live Sessions. Givetvis hade jag en konferens i Oslo samma dag, och inte nog med det så hade jag bokat in City & Colours-konserten samma tid. Jag var fast besluten om att inte missa detta. Jag lyckades övertala min vän om att tiden som står på konsertbiljetter aldrig stämmer och oavsett vilket förband som spelade så var Max Elto en bättre uppvärmning. Story Hotel har nog aldrig varit i en sådan hypnotisk stämning som när spelningen gick igång. Efter första låten vände jag mig om till Johanna för att säga något i stil med "Förlåt, men jag måste höra en låt till", men det behövdes inte. Johanna stirrade in i mina ögon och drog mig närmare henne och sa "Det här är typ det bästa jag sett". Jag tror inte någon annan som var där varken kunde eller ville säga emot henne. Och ja, vi missade några minuter av City & Colours-konserten..

 

Tillbaka i staden efter tre dagar ute på vischan. Julita heter den lilla byn där min storasyster och familj hänger på ledigheten. Jag tog mig friheten att bli en del av deras familj och har bondat ordentligt med mina syskonbarn. Vet jag inte om det finns något ärligare än ett litet barn som sträcker sig efter en, en annan som ropar mitt namn och en tredje som ber mig stanna för att "det är så kul när du är här". Det är speciellt och jag längtar till den dagen då de blivit lite större.

 

 

Nu är jag hemma igen. Det var lite ovant att komma hem till min lilla tysta lägenhet, men fantastiskt skönt också. Nu sitter jag och väntar på att världens mest saknade Malou ska komma hit så vi kan uppdatera varandra om de två månader som gått!

För två veckor sedan klev jag av tåget i ett blåsigt Köpenhamn. V behövde en resa med nya vyer, nya äventyr, nya ansikten, nya drinkar, nya promenadstråk, men framförallt ny energi. Vi båda hittade vad vi sökte, på flera nivåer och vi återvände med ännu mer insikt om vad vi vill göra. 

 

Efter att ha besökt en second hand blev vi stoppade. En man gick i snabb takt emot oss och sa; "Jag har väntat på er". Han förklarade att han jobbade med en stor modeblogg i Amsterdam och undrade om han fick ta några bilder på oss. Gapskrattet var på väg fram men jag insåg att han var seriös och istället bubblade ett fniss upp inom mig. Självförtroendet klättrade några steg och här är bilden som förevigar det ögonblicket. Se fler bilder här!

 

 

Godmorgon.

 

En helg i Köpenhamn med min käresta. Det beskivs bäst med några bilder. Passsar även på att sammanfatta det i en tanke som väcktes: "Tänk om jag skulle ta och joina kontoret i Köpenhamn?"

i

 

 

I kväll blir det en skogspromenad, fredagspodden, en god middag och säkert några bitar choklad. Sedan ska jag jobba lite till och sen, ja sen, då ska jag och min käraste boka en resa till Köpenhamn. Åker tidigt på fredag morgon! Helgen startas med att hälsa på mina danska kollegor och sen när vi slänger ihop datorn då beger vi oss ut på Köpenhamns äventyr. Tackar ej nej till några trevlig tips!