Feed me with music

Tårkalas deluxe. Fick världens dipp vid 16.00 så klappade ihop datorn lite tidigare än vanligt och avbokade gymmet. Istället försökte jag hålla ihop hela vägen hem och sedan tog jag på mig myskläder och ringde mamma. Sedan min lillasyster. Slutligen min storasyster. Familj är verkligen the shit. Behöver nästinitll ingen annan. Familjen har bara blivit viktigare och viktigare ju äldre jag blivit. 

 

Sedan kom jag hem till den där mannen som är allt för mig. Han hade insett på mina sms att jag inte var happy face och därmed köpt blommor till mig. Vi lagade middag, tvättade och lyssnade på Roxette. Sedan varvade vi det med att lyssna på deras texter, avslöja några anekdoter om bandet och deras karriär och pussas. Och kramas. Och pussas. Titta in i varandras ögon. Fnissa. Le. Gapskratta. Hålla handen. Allt med honom är bra.

 

Sedan kom tårkalaset tillbaka. Denna gång följde även mannen med mig in i det. Vi såg reprisen av Cancergalan och kände oss mer levande än någonsin. Jag lovade att gå och ta ett cellprov redan nästa vecka och Gustaf lovade att alltid vara min. Känsligt det här med kärlek. Livet blir lite verkligare, men samtidigt ger det så mycket mer mening. Det är idag inte viktigt för mig att gå på världens alla event och fester. Idag kan jag spendera alla dagar med min kärlek och mina vänner. Mina nära vänner.