Feed me with music

Hej vänner.

 

Idag är en bra dag. Jag känner det. Det bara bubblar inom mig. Jag känner mig stark som en varg och lika kär som en av Amors pillar. 

 

Åh tack. Helgen skapade harmoni i min lilla värld. Jag samlade lite kraft och gjorde sånt jag mår bra av. Lagade mat, gick på hälsomässan med min karl och drack rödvin med en vän. Avslutade kvällen med en tur hem till mamma bara för att få känna mig liten och gosa ner min lilla näsa i katten. 

 

 

Denna vecka händer mycket kuligt. WiMP Jazz Nights, uppstartsmöte med Makten Över Musiken (yaj!!) och Tove Los releasefest. Blir en bra vecka det här. Inledningen kunde inte vara snyggare - jag blev intervjuad av Birds Will Sing For You som en del i #Veckans Bransch! Superkul!

 

Ibland så går det inte. Kroppen säger liksom nej. Fast jag vet att hjärta och hjärna säger "ja". Vem är du som säger "nej"? Vem det än är som alltid känner ett litet uns av "nej" ska ut. Du är inte välkommen.

 

Det här med att vakna med stress är inte kul. Ögonen vill bara blunda. Kroppen gör allt i rekordfart fast det inte krävs och hjärnan är ett snedsteg ifrån att sprängas. Innerst inne vet jag att det här går bra. Jag jobbar bättre än någonsin och min karriärstrappa pekar uppåt. Dessutom så vet jag att stress är mina egna tankar och förväntningar. Slå ner den där prestationssubban inom dig på ett lugn vis och sedan kan vi alla välja att le åt livet. 

 

Igår publicerade jag en intervju med Amanda Jenssen på WiMP-bloggen. Kvinnan som bär på ett hjärta med ett stor leende. Men hon är även den enda som fått mig att snusa. Första och enda gången. Jag har gjort många intervjuer under mitt dryga år på WIMP men den här går till en av de varmaste jag gjort. Sprudlande, hjärtlig, öppen och känslosam. Du kan läsa min intervju med henne HÄR.

 

 

Står vid mitt kontorsbord i ett sånt här öppet kontorslandskap. Ett sånt kontor som tydligen inte är bra för hälsan. Jag mår i alla fall bra. Ibland känns det lite stökigt men då drar jag bara på mig mina stora hörselkåpor som bjuder på både bra och dålig musik. Valet av musik gör jag dock själv. Eller när jag tänker efter så är det inte  alltid mitt eget val. Album och tracks kommer ut som på löpande band och det gäller att lyssna igenom med största noggrannhet. Fastjag måste nog erkänna att en del musik ratar jag direkt, vid första tonen. Men oftast ger jag det både en, två och tre chanser innan jag bestämmer mig för om jag gillar det eller ej.

 

"Får du betalt för att lyssna på musik?!" Ja, så är det nog och det är ett fantastiskt jobb.

 

Detta är några andra saker som jag får betalt för att göra. Himlans trevligt.

 

Klar. Done. Finito. Publicerad intervju betyder glad tjej. Här kan ni läsa den intervju som jag gjorde med Ben Bridwell, sångare i Band of Horses. 

 

Igår avslutades jobbdagen med ett mycket trevligt samtal från Usa. Jag snicksnackade lite med Ben Bridwell, grundare av och sångare i bandet Band Of Horses. Det är ett sådant ögonblick som jag kommer bära med mig hela livet. Jag kan inte sluta fascineras av vilka fina stunder jag får vara med om och som jag tidigare inte förstått att jag kunnat drömma om. "Hey, this is Felizia calling from WiMP Music Sweden." Ville typ lägga till "Just sitting here in an empty office in Stockholm and talking to a huge star - as always on tuesdays.." För snart fyra år sen bodde jag tillsammans med tre andra i Barcelona. Kvällarna slutade oftast med alldeles för mycket alkohol och Band Of Horses - som jag och de andra precis förälskat sig i. Jag kan inte hjälpa att jag tänker så, men tänk om jag vetat då att jag en dag skulle intervjua dem? 

 

När nerverna lugnat ner sig och jag kunde sluta tänka "shit shit shit shit shit" så avslutade jag med att säga "Thank you for taking some time talking to me. I just wanna say, I really love your music and No One's Gonna Love You probably was the one and only song I ever listened to in 2010.." Lämnade sedan kontoret med ett fånigt stort leende och frågade mig själv "Kan man bli starstrucked via telefonen?"