Feed me with music

Här har ni det. Ännu en låt som berör mig så hårt att jag på något sätt skulle vilja pressa fram en tår. Just denna helg har jag inte behövt forcera fram några känslor utan de har hittat sitt sätt få ge uttryck. Jag hade sedan länge bestämt mig för att åka ut till Lilla Dalen där min pappa ligger begravd. Fina pappa. 47 år gammal lämnade du oss kvar men det är först nu 16 år senare som jag inser att du faktiskt dog. 

 

 

De var så vackert. Hela skogsområdet glittrade av levande ljus som berättade om människor som kände saknad efter de som inte längre finns kvar. Vi traskade, hand i hand, upp till pappas sista boplats och väl på plats brast det. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. För första gången på 16 år inser jag att jag faktiskt aldrig kommer uppleva en endaste kram med honom. Det gjorde ont.

 

Medan G fibrillt försökte få ljusen att vinna över vindens krafter så tog jag fram iPhonen och spelade upp den låt som min pappa spelade på stereon. Så fort refrängen kom på höjde han och sjöng med "Och där står mamma med bullar." G kramade om mig och sedan vinkade jag hejdå och G viskade: "Hejdå Johan, det var trevligt att träffa dig!"

 

Den här låten skrevs till min pappa. Skönt att plocka fram ibland.