Feed me with music

Här händer det grejer. Jag slutade på WiMP/TIDAL och försöker göra det som alla säger: Njuta av den tiden som man så sällan finner i livet; De lediga dagarna där jag kan fokusera på mig själv. 

 

Efter ett par dagar på egen hand har jag hunnit träffa mängder med människor i branschen och kunnat göra sådant man aldrig annars hinner med. Jag har både känt frustation över att livsrytmen ändrats, men även känt en tacksamhet över att jag nu kan hitta tillbaka till vad jag faktiskt vill göra.

 

Efter några år i branschen tappade jag lusten att lyssna på musik, gå på konserter och prata om vilken artist som ska bli nästa snackis. Nu har jag tid att leta fram den där känslan som fick mig hit från början.

 

Varför hamnade jag i den där branschen? Varför lockade musikbranschen mig? Jo, nu vet jag! Och snart kommer även ni se vad jag ska göra härnäst så håll utkik här på bloggen för mer info...

 

Dags att stå på egna ben. Ta ett kliv från en, vad jag trodde va, en säker anställning och hoppa. Det är dags att göra det där som jag så länge försökt men helt ärligt varit lite för feg för att våga. 

 

Ni vet när man känner att den där platsen gör att man håller tillbaka? Man känner inte att man flyger, utvecklas eller utmanas? Jag är hungrig! Jag vill lära mig mer. Jag vill träffa människor som har mer erfarenhet, kunskap och förståelse. 

 

Jag är redo. Jag ska hoppa. Från ett stup som är så brant att jag under tiden bara har ett val och det är att flyga. Sen flyger jag mog nya äventyr där jag kommer lära mig mer om livet och framförallt mig själv. 

 

Jag har några härliga månader framför mig med spännande möten. Det är annars en relativt oviss framtid som inte gör mig rädd eller orolig. Jag är nyfiken och så redo - vad än jag ska möta!

 

 

 

Den här killen. Wow! Låten passar verkligen mig just nu. Dancing on my own - yea that's for sure.

Wow! Vilka dagar den här veckan har levererat. Massa kul på jobbet som gör att jag växer några mm i självförtroende för varje dag som går. Min chef är fantastisk och vi är ett sådant team som peppar och uppmuntrar. Hur ofta behöver man egentligen bli arg på en kollega? Det ska mycket till för att man ska känna sig riktigt förbannad. Utöver mitt grymma jobb så har jag hängt med både saknade vänner och min syster. Killen och jag har inte hittat tid för varandra men på lördag blir det självklart heldag tillsammans med honom. Har varit på en föreläsning om genus i organisation och ledarskap, träffat min fantastiska mentor och till och med hunnit få in en del egentid och träning (mååååste bli riktigt stark i armar och axlar inför Toughest i maj!)

 

Ikväll kommer mamma och hennes sambo över på middag. Dessutom så lämnar det sin lilla katt så han får bo hos mig och G över helgen. Ska bli fantastiskt mysigt att få en liten hårboll (intalar jag mig själv just nu iaf...). 

Veckan innan jag åkte till Bali för att fira jul så drabbades jag av IBS. IBS är en tarmsjukdom som påverkas starkt av stress eller/och dålig kost. Jag har så länge jag kan minnas haft en orolig mage som fått tagit en del stryk av dålig mat. Jag har aldrig varit allergisk mot något eller valt att sluta med något, men redan som litet barn fick jag lära mig via den hårda vägen att fett, socker och för mycket stress skapade starka kramper i magen. 

 

På senare år har det blivit bättre och jag har kunnat äta mat som klassas som skräpmat utan större problem. Men en dag i december så kom kramperna tillbaka och sedan dess har jag lärt mig att detta måste tas på allvar. Det är inte kul att vakna upp och ha såna kramper att jag varken kan gå till jobbet eller jobba hemifrån. Det är inte värt att få så ont i magen när det faktiskt finns ett hyfsat enkelt recept som mildrar omstädningheterna: Att lära sig vad jag kan äta och inte. 

 

Jag har därför bestämt mig för att innan jag kontaktar en dietist försöka leka detevktiv på egen hand. Jag har aldrig varit en person som älskat skräpmat utan varit noga med vad jag ätit men det finns ändå en del saker som kan uteslutas. Jag ska sluta med fet mat som exempelvis är friterat och stekt, jag måste vara försiktig med laktos, sötsaker och definitvt alkohol. Dessutom kommer jag tvingas att lära mig att stressa ner och inte oroa mig i onödan. Om någon därute har IBS och vill dela med sig av ett tips så lämna gärna en kommentar.

 

Det känns som att dagens "Cinderella Story" handlar om att sitta i sitt sovrum, spela och sjunga, lägga upp klipp på Youtube och sen få över 100K visningar på en vecka. Att bli stjärna över en natt verkar vara en journalist mest använda rubrik. Men ibland dyker det faktiskt upp covers eller hemmagjorda-YouTube-klipp som är värda att ödlsa lite tid på. 

 

Jag hittade den här tjejen efter att Ashton Kutcher skrivit om henne på Facebook. Om han älskar henne så kan nog vi andra också göra det, så jag klickade mig in på länken. Jag älskade henne. Jag vill verkligen tro att detta inte är en PR-idé utan att hon gjort det på egen hand. Men främst av allt vill jag att hon hamnar i rätt händer och inte låter sig förstöras. Hon är för duktig för att bli omgjord med konstiga ideal som "sexsymbol", just för att hon känns så naturlig och oförstörd.

 

Vilken helg! Blev akut sjuk i fredagskväll och fick ställa in mina festliga planer. Somnade väldigt tidigt i hopp om att må bättre dagen därpå - och den lilla önskedrömmen slog in!

 

Lördagen spenderades på bästa sätt: uppvakanande med min fina pojkvän, brunch med hela tjejgänget, lite shopping och sedan middag plus utgång. Vi hamnade på det nyöppnade Get A Nighlife och hade en sådan där fantastisk kväll som fyllde på minnet med lyckliga stunder.

 

 

Söndagen spenderades mestadels i soffan med undantaget att vi åkte in till Oljebaren och åt hamburgare. Jag var så där härligt bakis; bara trött, seg och kärlekskrank. Måde inte alls dåligt på något sätt och jag inser nu när jag skriver detta att helgen gav mig tillräckligt mycket goda stunder för att jag ska kunna skratta mig igenom veckan.

 

Länge har vi snackat om det - anmäla oss til Toughest Race. Mycket snack och liten verkstad... Men så plingade det till på Messenger och Malou avslöjade att hon tgait det första steget och bokat en startplats. Så ja, inte vill man lämna sin vän i sticket. Så efter att vi kollat in lite pepp-videor från eventet i Köpenhamn så bokade vi andra in oss. FAN VA KUL DET SKA BLI!

    

Jag har länge insett att det här med träning är kul - jag älskar att ha träningsdejter, gå långa promenader i skogen, boxas skiten ur något (eller någon..) och vill prova på det mesta. Däremot så kan jag inte träna utan ett mål för då blir målet "jag ska bli snygg"... och ja, vad betyder det? Jo, det betyder att jag fokuserar för mycket på hur jag ser ut istället för hur jag mår. Att anmäla sig till Toughest blir min motivation och det bästa är att vi är fyra som kommer kunna göra det tillsammans = peppa varandra, be om motivationstal när man inte känner sig manad att träna och sedan den härliga avslutnignen; Resultatet av att orka sig igenom 8 km med 40 hinder tillsammans! 

Jaha, då har man gått och blivit med ny chef. Jay-Z har lagt anbud på Aspiro, som äger WiMP. Inget är klart än så länge men vi håller alla tummar, ber hoppfulla böner, letar fyrklövrar, ropar "GUL BIL" och slår någon så fort vi ser en (det var väl så man gjordfe som fjortis?). Den vanliga tunnelbanefärden mot kontoret blev rena rama euforiupplevelsen när jag skummade igenom mailen och öppnade ett från VDn. Inte visste jag att han skulle plocka fram de här nyheterna.

 

Hur fett är inte det här? Jag och Nina var helt överexalterade och kunde knappt stå stilla. Vi satt och spånade om framtiden, vad detta egentligen skulle betyda för oss och spanade in hur mycket aktien ökat. Vi firade med golunch, satte en ny marknadsplan och hade ett riktigt spännande möte. Vilken höjdarefredag!

 

Åh lyckopillret är tillbaka. Sjukt mycket energi idag. Ja, jag är något av en duracellkanin. Det här med att att ha stora svägningar i humöret kan även vara bra för ibland blir jag så lycklig att jag inte vet var jag ska ta vägen. 

 

Hör och häpna när jag säger att jag hann med gymmet igår. Och inte så lite heller - idag är träningsvärken riktigt påträngande. Inget mig emot eftersom jag älskar känslan av att kroppen har fått ta i. Efter träningen skyndade jag mig hem, åt middag och valde snabbt och helt oentusiastikt ut vilka kläder jag skulle ha kvällen till ära. Sedan begav jag mig in till Kägelbanan för att möte upp ett par vänner för 100 Party. Vi insåg att vi kände oss lite äldre, inte farligt äldre, men vi var inte längre en del av klicken med hipster-twenties. Med denna insikt i behåll bestämde vi oss för att bli bättre på spontana tillställningar. Vi alla har kommit upp i en ålder där tidiga mornar, långa jobbdagar, befodringar, samboliv och träning blivit vardagens signum. Kanske är det dags att beblanda detta med lite vänskapligt häng.

Gårdagen fick känna på alla slags humör. Ilska, nedstämdhet, trisstess, lycka och tacksamhet. I samma ordning som orden står gick även humöret. Tack och lov fick jag hänga med alla de bästa igår. Syrran har köpt och nu äntligen flyttat in i en nybyggd lägenhet och bjöd över gänget på pizzakväll. Tänk att få mumsa på en hemlagad pizza, dricka ett glas rött, ha sin bästa vän på sin högra sida och sin vänstra hand flätad i sin pojkväns hand. Kvällen blev en skrattfest med den ena anekdoten efter den andra. Om det är någon gång såna dagar behövs så är det efter att ha fått känna sig instängd med sitt eget PMS-monster. 

 

Idag är jag åter på kontoret och får hänga med mina härliga kollegor. Det blir en bra dag med massa jobb, planering av lanseringen av vårt nya brand och sedan ska jag ta en lång promenad och lyssna på min nya favoritpodd "Maratonbloggen".

Ibland kommer de där dagarna när man inte känner igen sig själv. PMS kallas det tydligen och trots att mina många långa ungdomsår redan passerat så känner jag inte igen dess signaler förrän det är försent. När det till slut går upp för mig, eller någon i min närhet påminner mig, har jag hunnit riva lägenheten, gråta mig rödögd, bråkat om att "någon" tagit den sista honungen och ställa mig frågan "Vad är det för fel på mig??". Det är mig obegripbart att detta kvinnliga naturfenomen skapar så många problem och frågetecken. Hur kan det återupprepas utan att vi kvinnor förstår varför? Oftats förstår vi det först morgonen därpå när syndafloden hittat till trosan. 

 

Jag skriver detta för att jag på något sätt ställer mig frågan: "Hur kan vi vara beredda, hinna ta ett djupt andetag innan helvetet bryter lös och istället känna ett "ok" i att vara lite upp-och-ner ett par timmar?" 

 

 

 

Denna gång kändes det nästintill omöjligt att komma ifrån den gråtande ställningen i soffan. Jag tvingade in mig i duschen och sedan ringde jag min mamma. Efter ett par minuter där min mamma fick reda upp den spya av alla känslor så satte jag mig ner och listade upp vad som gör mig glad och lugn. Det blev radio + matlagning + bakning. Det är något som nästan alltid funkar för mig. Jag blir lugn och känner hur jag blir avkopplad samtidigt som mitt fokus ligger på "hur många deciliter mjöl som ska hällas ner i smeten". Vad funkar för er? Snälla dela med er tips.

Gårdagen var fantastisk! Startade morgonen med en stor frukost på Urban Deli - om ni inte testat den så gör det! Sedan blev det en turné bland Stockholms olika inredningsbutiker för att köpa en massa tillbehör till vår lägenhet. Det har tagit tid att hitta min egen stil och har varit svårt att skala av "det jag är uppvuxen med". Nu äntligen är visionen så gott som klar (om nu en lägenhet någonsin kan bli klar) och det är så otroligt kul att göra det tillsammans med G. 

 

Sedan tog vi en shake på Joe & Juice och åkte hem, lämnade alla kassar och åkte sedan tillbaka till city. Där mötte jag upp två av mina finaste. Vi lagade middag ochb satt sedan länge och smuttade på rödvin, åt ostar och pratade om allt som hör livets vardag till.

 

Idag har jag en egendag framför mig. Det blir förmodligen en långpromenad och sedan har jag tänkt planera min 25-årsdag och och börja titta på vår semester i sommar (har så mycket planer!) Förkylningen då? Jo, den är stabilt kvar i min kropp men jag har bestämt mig för att göra det ända jag ännu inte testat - låtsas som om den inte existerar..

Nej det är inte Kentucky Fried Chicken som firas. Denna helg var det Karin. Nästa helg är min och i mars är det Cronjas tur. 2015 är året då vi når milstolpen vi pratade om som barn. "Då kommer jag ha barn, man och stor villa." Att fylla 25 är inte som man tror. Det är bättre. Som barn trodde vi att att det gick utför efter 25, att man var vuxen nog att aldrig göra felsteg och vara där så otroligt felfri som vi trodde att våra föräldrar var. Sen blev vi "vuxna" (vad nu det betyder) och insåg att man aldrig blir vuxen på riktigt. Vi bara lurar vår omgivning att tro att vi är något samhället begär av oss. 

 

 

Vi vet nu att 25 inte är en milstople som betyder något mer än att vi är lite mognare, lite äldre, lite mer lagliga och på väg mot det där citatet "Jag var vilsen som ung." 

 

 

Så vad betyder #kfc25? Egentligen ingenting mer än att vi samlar alla momenst värda en Instagram-push där. Och att den används under våra weekends. Första gick av stapeln denna vecka och handlade om Karins 25-årsdag i Warsava. Cava, cava och återigen cava, en del klubbande, caféer, barer, restauranger, biobesök och den där tiden man inte alltid hittar i vardagen med sina vänner. Tack för en perfekt helg. Ser fram emot nästa resa!

 

En vecka i sängen. Magkramper som gjorde mig till en vek människa. Efter en obeskrivligt jobbig natt av plågande magont så sa kroppen nej. Vårdcentralen gav mig en utskällning och trodde jag smittat hela sjukhuset med magsjuka. Akuten däremot berättade att jag drabbats av IBS. 

 

Jag var nära på att avboka resan till Bali men jag insåg att om det är något som kan hjälpa denna sårade kropp så är det två veckor av sol och bad. Så jag packade en handväska och drog till andra sidan jorden. Där hade jag det fantastiskt på Gili Triwangan, Seminyak, Uluwatu och många andra ställen. Vågorna skrämde mig så jag vågade helt enkelt inte hoppa upp på brädan, men drinkar, kokosnötter, bad, bokstunder och massor av tid med vänner resulterade till den där semesterkänslan följde med hem. Lite brunare, lite mer nykär i min pojkvän men framför allt var min energidepå fylld till max och jag var peppad på året.

 

 

Så.. Nu vill jag tacka er för att ni fortsätter kika in. Som tack ska jag fortsätta att skriva för er. 

Godmorgon. Jag hade världens godaste morgon. När klockan ringer 06.00 och en precis lyckats få den perfekta temperaturen i sängen och pojkvännen pussar dig i nacken, ja då känns det tufft. Men efter att snoozen kickat igång så är det bara att inse - det blir inte bättre för att du somnar om. Väskan var redan packad så det var bara att gnugga gaddarna med skum och dra på träningskläderna. 

 

Detta hade så klart bara funkat i praktiken om jag inte bokat in en träning-och-frukost-dejt med Malou. 50 minuter fylld av intervaller, töj, böj och kramp så satt vi med varsin kaffe på Elins jobb Svarta Lådan. Morgondejter kan vara något av de bästa. Här står jag nu på min lilla arbetsplats med massa energi som är resultatet av de endorfiner jag kammat hem efter vänner, träning och en bra frukost.  

 

Ibland är det så lätt att köra på. Man gör det man är van vid, det som är "det rätta", det som vänner gör och det som media ber dig göra för det perfekta livet. Sedan kommer det en dag då en (speciellt som kvinna) inte känner sig som super woman. I torsdags var en sådan dag. Jag hade (och har fortfarande) fruktansvärd magknip att det är nästintill omöjligt att hålla koncentrationen. Inga piller hjälper och man spänner sig och håller andan fast man blivit lärd sen barnsben att slappna av och andas djupt.  

 

Oftast låter jag detta bara "som det brukar" och så fortsätter jag att slutföra mina planer. Idag torsdags var planen att träna med min pt och sen gå till Orangeriet för WiMP Jazz Nights avslutning. Men jag kände bara att det inte gick. Det gör alldeles för ont och det måste betyda att min kropp inte mår bra och vill ha lugn och ro. Därför avbokade jag allt och beslutade mig för att åka raka vägen hem. Där väntade mjukiskläder, en bra bok och soffan. Dessutom somnade jag så tidigt att jag kunde fylla på sömnkammaren med 12 timmar.

 

Helgen fortsatte i samma anda eftersom att jag inte kände mig riktigt kry förrän igår kväll.

 

 

Invigningen av julsäsongen fortsatte hela helgen. På lördagen åkte jag och mina tjejer till Taxinge Slotts julmarknad. Provsmakade allt som gick att stoppa i munnen och hade jag inte blivit så otroligt mätt av alla olika mumsbitar så hade jag förmoligen satt sprätt på varenda kontant krona som jag hade med. Jag kunde dock ine motstå en burk honung som var kryddad med eukalyptos och en flaska glögg. Tycker ni jag startar för tidigt? Jag har den fina ursäkten att jag åker till Bali och därmed missar den mest sprängfllda julperioden...

 

 

Lorentz & Sakarias. Lorentz. Sakarias. Dante. Vad de än tar sig an så blir de magiska melodier som slingrar sig runt min öron, hjärtat och själen (nej jag ska inte bli poetisk nu). Men jag har svårt att sätta fingret på vad de gör sokm är så bra. Talang möter konstärskap och skapar uttryck som inte kan nekas. Jag behöver nog inte ens beskriva hur mycket jag älskade Lorentz senaste album "Kärlekslåtar"? Idag släpper Dante sitt album "True Emotions" och här ovan kan du höra sommarsingeln "Trillion" - en låt som jag trodde skulle explodera sönder varenda ställe i somras. Ack så fel jag hade. Men mest fel hade nog ni som inte upptäckte låten och inte lät den få en liten hype. Gör ett nytt försök här nu!

 

 

Guttenmörgen. Startade dagen med att äta frukost på Bulleboden med bästa Sandra "Sandy" Stadelmann. Kvinnan som får mig att skratta frenetiskt sen första dagen vi träffades. Ingen kan annat än älska den där Sandy. Förutom skönt snack och god frukost så postade vi iväg vår första faktura. För några veckor sedan åkte vi till Linköping och "Skylten" för att ha vår första föreläsning tillsammans. Den föreläsningen är en historia i sig. Tar det en annan gång.

 

Så hur var gårdagen? Hur var Makten Över Musiken? Hur var kvinnorna? Hur var spänningen? Ja, jag vet att ni har många frågor så här kommer några svar. Det var helt enkelt fantastiskt. Rus utan ett endaste uns av alkohol utan bara baserat på lycka och inspiration. Nu är JAG en del av detta mäktiga musiknätverk med kvinnor som jobbat i branschen sen 20-30 år tillbaka, erfarenhet vassare än diamanter och kunskap som etsat sig fast efter flera års hårt slit. Sedan blandar vi in en massa unga kvinnor som inte vill något annat än att få lära sig, arbeta hårt, göra skillnad och sätta sitt namn på kartan. Den energin som fanns inne på Nalen igår var fullständig. Dessvärre var inte min mentor Cecilia där men då fick jag chansen att prata med de andra.

 

Efter kvällen så kände jag "Shit vad mycket alla här har hunnit med" och kunde inte låta bli att kolla var jag själv var för ett år sedan. Här är ganska precis för ett år sedan och det gav mig mitt första lyckorus på WiMP när jag intervjuade Jack Moy & Glöden, och det filmades! Jag kan komma ihåg hur jag funderade på om jag verkligen skulle sprida det i mina sociala kanaler eller bara låta min prestation ligga lite gömd. Jag bestämde mig för att visa vad jag gjort och den responsen mina vänner gav gjorde mig alldeles varm inombords