Feed me with music

Tillbaka i staden efter tre dagar ute på vischan. Julita heter den lilla byn där min storasyster och familj hänger på ledigheten. Jag tog mig friheten att bli en del av deras familj och har bondat ordentligt med mina syskonbarn. Vet jag inte om det finns något ärligare än ett litet barn som sträcker sig efter en, en annan som ropar mitt namn och en tredje som ber mig stanna för att "det är så kul när du är här". Det är speciellt och jag längtar till den dagen då de blivit lite större.

 

 

Nu är jag hemma igen. Det var lite ovant att komma hem till min lilla tysta lägenhet, men fantastiskt skönt också. Nu sitter jag och väntar på att världens mest saknade Malou ska komma hit så vi kan uppdatera varandra om de två månader som gått!