Feed me with music

Nej. Asså. Nej jag får inte nog. Jag vet inte vad det är som berör mig men vissa musiker besitter en sådan talang att jag utvecklar ett beroende. Ett starkt beroende. Tom Odell. Kent. Faråker. Niklas Von Arnold. Markus Krunegård. Seinabo Sey. Max Elto. Och nu - Sam Smith. Varenda låt har mottagits som en drog.

 

Efter att jag jobbade med pojkbandet The Fooo så blev jag fascinerad av den entusiasm och kärlek deras fans visar. Support, lojalitet och tårar. På ett sätt kunde jag inte förstå hur tjejernas känslor och engagemang kunde bli så stark för människor som de inte känner. Men jag inser att musiknörden inom mig kan känna exakt likadant. När jag hittar något jag gillar lite mer än vanligt så spelar jag musiken så mycket att någon ber mig byta låt. Jag försöker få alla att förstå hur bra det är och blir nästintill sur om de avvisar låten eller säger "ja, men den där har jag hört". För let's face it; man vill vara först med att upptäcka en artist! 

 

 

När orden inte räcker till för en beskrivning av en person då snor man några rader från någon som lyckats sätta pricken över i:et.

 

Big Star "My Life Is Right"

- Lonely days of uncertainty, they disappear when you're near me, when you're around my life's worthwhile, and now I long to see you smile.

 

Jamentjena. Hur fick panflöjten liv igen? Helt klart någon som lyckades och sen ville alla göra succé och hoppade på den vågen. Lite som när Avicii tryckte in mer melodier och country i sin musik. Någon lyckas med det otänkbara och sen börjar alla anamma det. Typ som när man ser en fashionabel tjej på stan och man tänker "hell no, jag kommer aldrig använda utsvängda jeans" för att en vecka senare påstå att "man aaaalltid suktat efter just de där byxorna".

  

 

Jag gillar trender. Speciellt den här panflöjtstrenden. Jag tror jag ger dagens kyss till Kygo som kom från ingenstans, puttade in ett å annar bortglömt instrument och sen blev höjd till skyarna. Housemusiken behöver uppenbarligen (och äntligen!) något nytt.

 

 

Beröm. Sol. Tacksamhet. Tre ord som gjort min morgon lite finare än vanligt. Det här med vardagslyx är verkligen något vi alla bör ta till vara på! Just nu är min största vardagslyx att Joanna har flyttat in hos mig. Att alltid ha någon hos sig är det vackraste man kan ge sin själ (samtidigt som man ibland behöver lite ensamtid). Den här veckan har vi tränat ihop, ätit frukostar tillsammans och blivit beroende av Grey's Anatomy!

 

Här ökar pulsen. Den pulsen som ökar när hjärtat får känsla för något. Min Krunegård-crush är inget jag döljer och nu blev den om möjligt ännu större. Jag tror att Fredrik Wikingsson fick med det i en enda mening: "Jag tror att du kan vara härlig att följa". Äsch, tryck bara igång den här videon så förstår ni.

 

Psst! Synken på tuben i minuten 5.10 gjorde min dag.

 

 

 

 

Det är en stor musikverkstad som är igång på WiMP. Cross cross. Byteshandel uppstår mellan länderna. Danmark gör något som Sverige snor och Polen ber om Norges HiFi-lista etc etc. Min senaste uppgift går i temat: Love, och heter "Ain't No Sunshine". Precis så sorglig som den låten är är min lista. 

 

När jag fick den här uppgiften svarade jag lite för snabbt på mailet med; "Sweet. Jag kör på det. Efter fyra år som singel borde det här vara min specialitet."

 

Visste inte om mitt svar var too much..

 

 

Marlene. Fantastisk på alla sätt. Till en början kändes hon något "vanlig". Men nu har det gått månader sedan mina sinnens första möten med henne och jag kan bara konstatera att jag hade fel. Den här artisten är helt fantastisk. Hon har det. DET. Jag gillar hennes pop som mynnar ut i soultoner, electrobeats och ett skönt gung. Hon är en stjärna på min musikhimmel. 

 

Indian Summer EP är hennes senaste mästerverk och låten med samma namn är så fin. Enkelt beskrivet men ibland behöver det inte vara svårt. Samtidigt som jag erkänner att jag lyssnat (enbart!) på den här sen 09.00 imorse så klargör jag att det är dagens låtval.

 

 

 

Justin Fucking Awesome Timberlake. Yes. Jag tror vi alla vill döpa om honom. Mannen som har allt. ALLT. Rösten, movesen, talangen, charmen, jaa han har i princip fått hela paktetet. Tack vare Sony Music så fick jag se denna man tillsammans med ett gäng riktigt härliga människor!

 

 

Bilden fångar verkligen inte känslan på något sätt så därför slänger jag in några (!) favoriter. Efter två och en halvtimmes show så inser man att det inte går att välja en favvo med Timberlake. Mannen har ju släppt fler hits än jag kan räkna till. Typ.

 

Det går inte att skriva något om Justin utan att nämna den här. F.A.N.T.A.S.T.I.S.K.T.

 

 

 

 

Den här låten avslutade hela kvällen och enligt mig var det ett perfekt avslut!

 

 

Jag minns att den här videon spelades frekvent på MTV  när den kom, och jag kollade med lika intensiv blick varje gång.

 

 

Varje veckan snickrar jag ihop en lista med veckans absolut bästa partymusik. Nej det är inte bara "dunka dunka", "Untz untz untz" och "veva-armen-tills-den-faller-av" som gäller. Hör och häpna när jag säger att även om det är mycket house i världen nu så finns det musik som går under soul, hiphop, pop och electro som passar minst lika bra till fördrinken och efterpärlan. 

 

Denna vecka har vi på WiMP haft HiFi-vecka och då blev resultatet av denna lista inspirerad av välljudad musik. Här hittar ni några av låtarna som väcktes till liv igen:

  

  

Mums. Såg nyss den här fina covern. Mesig? Ja. Gillare? Ja. 

 

 

Sitter kvar på kontoret. Som vanligt är det dött här efter 17.00. Datorerna packas ihop och familjhövdingarna beger sig mot dagis och skolor för att hämta hem sina lärjungar. Själv har jag ingen att ta hänsyn till och sitter gärna kvar i min ensamhet. Det är nu jag kan utveckla mina idéer som inte får tid under dagen. Det gör jag tillsammans med musik som jag själv vill lyssna på - gammal, ny, kreddig, kommersiell.Jag hör inget annat än den valda musiken då hörlurarana är så hår intryckta i öronen att jag bara blir varse om verkligheten när lamporna släcks. Ja, de släcks när de inte känner av någon mänsklig rörelse. Och det är först då jag inser att jag borde bege mig hem till min lilla lya. 

Bäst i test. Lykke Li har aldrig varit en favorit. Men tack och lov att jag gav henne en andra chans för satan i gatan vad den tjejen lyckades beröra mig. Enkelt sagt; kommer hem från jobbet, sätter alla tänkbara kontaktmedel på mute och trycker på play. Sedan är det jag och Lykke Li hela kvällen lång. Om jag bara får välja en endast låt idag så blir det Never Gonna Love Again. Hela albumet går i en ton som säger att kärleken är förstörd och det är inte helt omöjligt att det där sårade hjärtat är omöjligt att hela. Även om just den här låten kanske bekräftar att detta var sista gången hon öppnade sig för en relation så ger låten hopp om att det faktiskt kan motbevisas. 

 

 

 

 

Tog beslutet att ge mig själv en dunderkur. Följde med familjen till landet har bara njutit av några lata dagar. Promenader i naturen bland djurdofter och vyer av snö blandat med vårsol. Stora koppar med kaffe på altanen, filmkvällar, sockerkasbakning och en å annan sovmorron. 

 

I onsdags släppte Kent ännu ett fantastiskt album och jag fastnade direkt för låten "Svart snö". Pulsen, Jocke Berg, den ständigt släpande rösten, ordlekarna, körerna och hopplösheten hittar alltid sitt sätt att nå mig. Jag var en av de människor som inte förstod bandets storhet förrän "Vapen & Ammunition". Kanske har det med min ålder att göra. Ja, förmdoligen är det så. För vid den tiden fanns det otroligt nog inte samma chans att välja sin musik. Jag lyssnade på det radio spelade, de mina vänner gillade och de min familj valde. Knasigt är vad det är.