Feed me with music

Tog beslutet att ge mig själv en dunderkur. Följde med familjen till landet har bara njutit av några lata dagar. Promenader i naturen bland djurdofter och vyer av snö blandat med vårsol. Stora koppar med kaffe på altanen, filmkvällar, sockerkasbakning och en å annan sovmorron. 

 

I onsdags släppte Kent ännu ett fantastiskt album och jag fastnade direkt för låten "Svart snö". Pulsen, Jocke Berg, den ständigt släpande rösten, ordlekarna, körerna och hopplösheten hittar alltid sitt sätt att nå mig. Jag var en av de människor som inte förstod bandets storhet förrän "Vapen & Ammunition". Kanske har det med min ålder att göra. Ja, förmdoligen är det så. För vid den tiden fanns det otroligt nog inte samma chans att välja sin musik. Jag lyssnade på det radio spelade, de mina vänner gillade och de min familj valde. Knasigt är vad det är.