Sam Smith är min drog
Nej. Asså. Nej jag får inte nog. Jag vet inte vad det är som berör mig men vissa musiker besitter en sådan talang att jag utvecklar ett beroende. Ett starkt beroende. Tom Odell. Kent. Faråker. Niklas Von Arnold. Markus Krunegård. Seinabo Sey. Max Elto. Och nu - Sam Smith. Varenda låt har mottagits som en drog.
Efter att jag jobbade med pojkbandet The Fooo så blev jag fascinerad av den entusiasm och kärlek deras fans visar. Support, lojalitet och tårar. På ett sätt kunde jag inte förstå hur tjejernas känslor och engagemang kunde bli så stark för människor som de inte känner. Men jag inser att musiknörden inom mig kan känna exakt likadant. När jag hittar något jag gillar lite mer än vanligt så spelar jag musiken så mycket att någon ber mig byta låt. Jag försöker få alla att förstå hur bra det är och blir nästintill sur om de avvisar låten eller säger "ja, men den där har jag hört". För let's face it; man vill vara först med att upptäcka en artist!
Tomheten som uppstår när jag får veta att plattan inte kommer släppas för streaming förrän om två månader. Och sedan - lyckan som infinner när jag får ett fysiskt exemplar av albumet.
Kommentarer
Trackback
