Feed me with music

Jävlar! Jag gjorde det! Och jag kan helt ärligt säga att 1. detta är något av det roligaste jag gjort, 2. Jag har nog aldrig varit stoltare över mig själv och 3. hade någon berättat hur loppet skulle gå till så hade jag aldrig anmält mig.

 

Det började redan i höstas då jag och mina tre pinglor pratade om att anmäla oss. Vi tänkte att det skulle vara kul att göra något sånt här ihop och ha ett mål med träningen. I januari anmälde vi oss och vi var så pirriga och förväntansfulla.

 

Vi möttes upp och åkte gemensamt i bil till området. Vi bytte om på plats och försökte värma upp så gott det gick. När det väl var vår tur kändes det som jag skulle kissa på mig av nervositet. Men där stod vi med 20 andra exalterade personer och blev dränkta i regn och hagel.. Well well, vi skulle ju bli blöta någon gång under loppet.

 

 

 

Startskottet gick och vi började med att hoppa ner i en liten sjö och sedan springa någon km i en bäck varvat med lerig åker och skogsstigar. Sedan kom sankmark som gick upp till axlarna, berg, branta stup, hinder, hinder och åter hinder. Det var så otroligt utmattande men samtidigt så kul. Solen lyckades komma tillbaka och tankarna höll sig till det positiva. Efter 8 km klättrade vi uppför ett berg för att sedan lägga 20 kilo på axlarna och gå ner för berget och sedan upp igen. I den minuten ville mina ben inte mer. Kroppen skrek att jag skulle sluta och hade inte Malou hejjat på mig så hade jag nog ramlat ihop. 

 

 

 

15.15 (exakt tre timmar eftr start) hade vi alla fyra lyckats komma i mål. Blöta, kalla, trötta, euforiska, stolta och med vetskapen om att våra kroppen orkar mer än vad man tror.

 

Vi avslutade dagen med ett bad och en grillfest (som var det godaste jag ätit). Under middagen bestämde vi oss för att köra Tough Viking nästa år - så vi kan jämföra de olika loppen! Sedan hejade vi självklart på Måns. Så kul att vi vann igen!