Feed me with music

Äntligen ser jag ljuset. Inte det ljuset som man tydligen ska gå mot när man dör. Nej det är ljuset som i "min dunderförlylning är på väg att lämna min kropp". Hallelujah. Jag har verkligen lyssnat på mig själv och jobbat hemifrån istället för att traska iväg till kontoret. Kanske är det inte just mina kollegor som är en fara, men vägen dit med fullsmockade tunnelbanor och snoriga, hostande, snuviga medmänniskor - DET är en förkylningsfara. 

 

Vill tipsa om en fantastisk låt. Belle & Sebastian är albumaktuella och efter att en kollega tipsat om bandet så blev jag lite smått frälst av öppningslåten. Här kommer känslan jag känner; Jag vill sätta in den i en romantisk film där den unga kvinnliga huvudrollsinnehavaren springer över en äng med vita sjalar. Hon vänder sig om och ger ett sexigt leende mot den unga manspojken som betraktar henne. Allt sker självklart i slowmotion med ett ljust filter. Detta är ingen typisk romcom från Hollywood utan det är en brittisk "så här kunde det faktiskt vara på riktigt"-film. SÅ mysig är den här låten. OCH för att inte tala om den fina musikvideon. 

 

Den här släpptes för över en månad sen och jag kan inte riktigt förlåta mig själv för att jag missade den. Hoppas ni gillar den lika mycket som jag!