Otherside
10 år gammal stod jag i köket och headbangade för första gången tillsammans med mina systar. Albumet som pryddes av en eldpool med utsikt över havet gav toner som vi inte fick nog av. Jag såg upp till allt min syster gjorde och tyckte. Även detta album introducerade hon. Lånade skivan så fort jag kunde och studsade iväg på mina långa smala ben till skolan med Californication på högsta volym i freestylern.
Jag minns hur min syster berättade med en känsla av pirr och genans hur bandet en gång spelat nakna med endast instrument som skydd. Jag tyckte det skulle vara coolt att se dem live och så tyckte även min syster. Igår, 11 år senare, fick vi se dem tillsammans! Redan i andra låten började jag undra om det verkligen var live? Det kunde väl inte vara så att jag väntat på att se Red Hot Chili Peppers mima i 90 minuter? Men nej, så var inte fallet. Det gick bara inte att skilja på live eller inspelning. Arenarock - då allt blir äkta. Ingen dissikerad pop som är så mixad att det är oigenkännbart på scen. Att höra sån här typ av musik är tusen gånger bättre live än hemma i de söndersprängda högtalarna. Coldplay's In My Place. U2's Beautiful Day. Red Hot Chili Peppers By The Way. För mig är det musik när det är som verkligast. Allt är på riktigt och inget kan döljas av en mixad inspelning.
Tack för igår! Det är oförglömligt och jag hoppas jag snart får återuppleva det!
Min besvikelse? Hade jag gått på tisdagen istället för onsdagen hade jag fått höra Californication istället för Scar Tissue. Det här klippet har jag bloggat om så många gånger att jag inte gör det idag - kika här så förstår ni varför jag var lite ledsen igår. Idag gör det inget. Jag fick höra Scar Tissue.
