Feed me with music

Benen är som spagetti. Trodde jag skulle trilla omkull när instruktören bad oss gå av cyklarna för lite, med betoning på lite, stretching. Jag har svårt att inte ge allt under ett pass - har alltid av en fantasibild i huvudet om att ledaren ska komma fram till mig efter passet och säga "Vad skulle du säga om att börja jobba här?" - som om jag tränar för att bevisa något? Och idag var det extra tungt med Joshua och Sam bakom mig. Då kan jag ju inte sätta mig på ändan och ge upp.. Tur att jag gillar att känna mig helt slut i kroppen!

Pantea hade lagt upp lite bilder på facebook från Sandras födesledagsfest.

        

Nu ska jag packa inför imorgon! Då bär det av till Stockholm igen.