CSI Mörlunda
Det var fredag. Vi skulle befinna oss på campus hulstfred kl 11.00 för att åka buss till Kalmar. Under hela veckan hade vi frågat oss varför i hela friden killarna skulle ta bilen och därmed slösa bensin när man kan åka bussen gratis. Men när vi vaknade efter den succé torsdagskvällen bjudit på och huvudet fortfarande hängde på sne insåg vi att det var ju en kalasbra idé att ta Sandras bil. Pantea hade ju faktiskt inte hunnit dricka så mycket när hon av hemlig anledning gick hem tidigt. Så hon fick bli flickornas chaufför.
Till historien hör att Pantea endast haft körtkort i drygt en månad. Så det var med en viss oro som jag och Helena satte oss i baksätet - bilbältet knäpptes på raskt!
Så ut på vägen for! Bara efter någon minut ropar Sandra till - och Helena och jag i baksätet dör lite av nervositet! "Men kolla! Hon måste vara dyngrak!" Alla fyra resenärer blir helt engagerade och vi inser fort att detta inte är en lek - det är på största allvar! Så Helena och jag kastar ur oss alla möjliga instruktioner. "Kör inte så nära, hon kanske är aggressiv!" "Om hon krockar så krockar vi!" "Tuta inte. Hon kanske blir rädd!" Till slut inser vi att det är dags att ringa polisen. Kan man ringa 112? Men när 11414 sviker oss och vi inser att tiden är knapp ringer vi 112! Vi informerar kvinnan i växeln och hon instruerar oss - vi ska följa efter bilen. Det blir en biljakt utan dess like när fyllebilen är cm från att krocka med en taxi - och nu bultar hjärtat hårt!
Kvinnan parkerar och efter 5 mingår hon in i ett hus. Vi möter upp två poliser som frågar om vi kan tänka oss att vittna. Vi berättar hur kvinnan ser ut, skakar hand och dem ger oss en guldstjärna - vi gjorde helt rätt som ringde 112. Vi hoppar in i bilen och inser att under en timme har vi endast hunnit köra 2.1mil och nu väntar en lång resa till Kalmar. Men det var det värt.
Under kvällen kommer vi fram till att snart har alla i vår lilla grupp på 10 man haft kontakt med polisen.. det bådar inte gott för studenterna i Hultan!
