Thanksgiving
Imorse när jag lät två små liv få radhuset för sig själva, gick jag ut och gick. Lunkade omkring i snön med Winnerbäck i mitt högra öra. Ja, det vänstra örat får klara sig utan när hörlurarna krånglar. Det kändes mysigt att se sina grannar småprata med varandra, den som rastar hundarna, den som skrapar bilrutorna torra från snö och så de som skottar undan de stora samlingar av underbart vacker vit snö. "Godmorgon! Hej hej!" Även jag får vara med bland hälsningfraserna och jag känner mig nästan gammal och grå, fast på ett positivt sätt. Jag trivs här. Jag känner inte att vintern kommer bli så där tung som ryktet säger. Jag känner mig nästan lite generad över hur mycket jag klagat på den kommande vintern. När jag kom hem satte jag igång med namnsdagsfrukosten till Sandra - scones, smoothie, té och färskpressad apelsinjuice.
Nu är äppelmuffinsen färdiga och det doftar suktande gott i hela huset. Men än får inga gäster komma. Den där förbannat tunga hyllan ska upp. Det har varit dagens stora uppgift i snart en vecka, men jag känner att idag sker det! Kanske efter Sandra har beställt sina flygbiljetter till USA. Det verkar dock ta mer tid än hon räknat med. Hon pratar med mig om olika frågor som ska besvaras "..det är bara för att det är sån tidsskillnad.." Jag vet inte vad hon sa mer, men jag hörde mig själv svara "Oj.."
Köksfönstret med utsikt över lekparken - perfekt när barnen ska ut och leka. Maybe..?
