hej hultsfred - nu är jag här
Nu har familjen påbörjat sin hemfärd på över 31 mil norr mot Stockholm. Själv sitter jag i min nya begagnade soffa i min nya 45.8 kvadratmeter stora hyresrätt. Vad gör man nu? Tack vare min rutinerade och välplanerade familj lyckades alla 18 banankartonger packas upp och var sak sattes noga ut på lämplig plats. Mina två fönster är två av få på Granitvägen som har gardiner.
Igår gick mina fötter premiär på gräset som varit med om 24 års festivalande, den tredje största festivalen i Sverige. Igår var den förmodligen inte lika alkoholpåverkad, ungdomlig, musikig eller kåt. Det var familjärt, billigt, trevligt och småländskt. Det var marknad och Tomas påminde mig om att använda mina sinnen fullt ut. Vem vet när jag får uppleva så här mycket människor igen? Nej, jag är inte hånfull. Jag är ärlig.
Så vad bjuder Hultsfred på när man är nyinflyttat och inte känner en endaste kotte (i dubbel bemärkelse!)? Jo, man tar sig en tur på cykeln (som jag fått av Hultsfred!) och hittar snabbaste vägen till skolan. Sen snörar man på sig joggingskorna och testar elljusspåret som är precis utanför huset. Titta! Jag visste väl att jag skulle börja mitt nyttiga liv här.
Okej, nu tar jag steget. Nu ska jag våga mig ut. Hjälp. Men jag gör det. Har jag vågat flytta hit så vågar jag gå mellan huset och cykelförrådet. Sen får vi se om det stannar där eller om jag vågar mig vidare.
