Feed me with music

Andra dagen. Andra föreläsningen. Andra nollningsdagen. Igår var det tänkt att vi skulle grilla. Men inte en enda av 60 elever kunde konsten att tända en grill. Fast imorse kom ryktet om att någon efter 21.00 lyckats. Men vid den tiden hade hälften påbörjat egna små efterfester. Jag hamnade hos grannarna på Granitvägen 18. Där blev det korvgrillning i stekpanna och ölspelet och fuck the dealer. Efter alldeles för många regler blev klockan mycket och en trött Feliz Navidad bäddades ner i sin stora säng.

I samlad trupp gick vi från Granitvägen till skolan - hela 40 minuters promenad, heja heja! Idag var det dags att starta kursens första grupparbete. En genre ska analyseras! Ska, någon som hört om den? Det hade iaf inte jag. Men tänk Hoffmaestro. Det gjorde jag, och det klarnade. Hyfsat. Wikipedia here I come! Imorgon (Japp redan imorgon! Här är det bra planering och framförhållning som gäller) ska vi träffas och lyssna på all tänkbar Ska-musik. 

Ikväll blir det pubrunda och tipspromenad, och den som somnar innan 4 blir det tydligen synd om..

Jag tog mig ut. Inte bara en gång, utan två! Det var jag och Bruce Springsteen som utforskade snabbaste vägen till skolan. Jag har nu två val. Antingen tar jag den långa vägen som Hitta.se rekommenderar mig, eller så tar jag den lite kortare vägen. Valet kan tänkas enkelt, men icke! Den kortare vägen bjuder på mer kraftarbete, uppförsbackar är inte att leka med må jag säga! Och man vill ju inte komma fram röd, svettig och andfådd. Nej hujedamej. Vem vill då sitta bredvid mig?

När cykeln fått vila sig gick jag och hämtade min nya cykelpump. Fick för mig att cykeln skulle bli mer lättcyklad i uppförsbacke om jag bara pumpade upp hjulen lite. Det är absolut inte mina ben det är fel på. Och för att bevisa det tvingade jag benen att lunka ut i skogen och upptäcka hur många vägar som korsas. Det var många. Typ så många att jag fick erkänna att det nog inte var fel på cykelhjulen. Nej nu ska mina ben få vila.

Nu har familjen påbörjat sin hemfärd på över 31 mil norr mot Stockholm. Själv sitter jag i min nya begagnade soffa i min nya 45.8 kvadratmeter stora hyresrätt. Vad gör man nu? Tack vare min rutinerade och välplanerade familj lyckades alla 18 banankartonger packas upp och var sak sattes noga ut på lämplig plats. Mina två fönster är två av få på Granitvägen som har gardiner.

Igår gick mina fötter premiär på gräset som varit med om 24 års festivalande, den tredje största festivalen i Sverige. Igår var den förmodligen inte lika alkoholpåverkad, ungdomlig, musikig eller kåt. Det var familjärt, billigt, trevligt och småländskt. Det var marknad och Tomas påminde mig om att använda mina sinnen fullt ut. Vem vet när jag får uppleva så här mycket människor igen? Nej, jag är inte hånfull. Jag är ärlig. 

Så vad bjuder Hultsfred på när man är nyinflyttat och inte känner en endaste kotte (i dubbel bemärkelse!)? Jo, man tar sig en tur på cykeln (som jag fått av Hultsfred!) och hittar snabbaste vägen till skolan. Sen snörar man på sig joggingskorna och testar elljusspåret som är precis utanför huset. Titta! Jag visste väl att jag skulle börja mitt nyttiga liv här.

Okej, nu tar jag steget. Nu ska jag våga mig ut. Hjälp. Men jag gör det. Har jag vågat flytta hit så vågar jag gå mellan huset och cykelförrådet. Sen får vi se om det stannar där eller om jag vågar mig vidare.