Feed me with music

Fantastisk helg. Hemmakväll i fredags. Lördagsfrukost med Cronja som övergick i vinhäng på Vurma på Nytorget - absolut bästa stället i Stockholm. Sedan mötte vi upp vänner, bekanta och främlingar på Snaps. Efter ett möte med en Australienare så visste vi vart mitt & Cronjas äventyr ska styras mot. Vi har länge sagt att efter vi båda fyllt 25 så är det dags att ge oss ut på okända marker. 

 

 

 

Ny vecka. Nya utmaningar. Nya uppgifter. Heja heja. Detta är definitivt veckans låt. 

 

 

Efter en avslutad intervju med Juha Mulari satte vi fart mot Nobis där jag och Nora träffade Cris Cab, killen bakom den nya succén Liar Liar. Jag och Nora konstaterade att det inte borde vara lagligt att få klaga på sitt jobb. Hur många får betalt för att skriva om musik, träffa inspierande människor och få privata livespelningar på hotellrum av unga stjärnskott? Jag är så otroligt lyckligt lottad och jag ska hädanefter njuta av varenda sekund av detta jobb.

 

 

Sådärja. Så blir det när jag bokar upp mför mycket. Stressjukan har jag namngett mitt tillstånd. Mina halsmandlar svullnar upp och det enda som hjälper är vila vila vila. Svårt när mitt liv inte inbjuder till det. Men jag förmodar att det betyder att jag nu ska avsätta tid till detta. Såg ett program om yoga imorse och insåg att det kan vara en bra början.

 

Jag har försökt bli frisk nu på morgonen för nu efter lunch åker jag in till Story Hotel. Ikväll är det WiMP Live Sessions och vi gästas av Juha Mulari. Himla spännande människa och jag känner mig redo att intervjua honom. Ikväll blir det förmodligen publikrekord! Dagen bjuder även på en intervju med Cris Cab som jobbat med bland andra Pharrell Williams. Också spännande!

 

Här är en intervju som jag gjorde för två veckor sedan med Maximani. Jag var helt överhettad av att visats i Cosmos Studio där bland andra SHM, Lady Gaga och RedOne brukar spela in. 

 

 

Välkommen halsbränna. Du är egentligen inte alls välkommen men du har råffat åt dig en plats så här en vanlig tisdag. När jag tänker efter så är det inte så märkligt att jag nu lever med dig. Sida vid sida. 

 

I söndags fyllde min vapendragare, älskling, nattkamrat, trogne & bästa vän 24 år. Det innebar ett firande som startade med överrasknings-aw på Supper som övergick till utgång. På lördagen skyndande jag mig igenom brunchen med släkten för att sen hetsa iväg till hennes födelsedagsfest med alldeles för mycket högljudd sång, tulpanfajter och en efterfest som gick efter temat parmiddag med tacomys. På söndagen promenerade vi, drack juicer och åt tapas. Sedan somnade födelsedagsbarnet i soffan mellan mig och Anna som fastnat i en politisk diskussion. Politik övergick i religion som sedan utmynnade i ett Beyoncémaraton. 

 

 

Denna vecka låter mig inte ta igen helgens missade sömntimmar. Vinkvällar med okända och ihopparade ansikten, musikal i Uppsala, WiMP Live Sessions med Juha Mulari, avskedmiddag med jobbet, Gaffa-event, middag med tjejerna.. Sen blir det det vanliga jobbet och en tanke om att trycka in träning. Helgen ska absolut inte bokas upp på något sätt. Vill säga att jag ska köra soffläge - men har en känsla av att jag kommer vara uppe i varv och därmed inte klara en sekund på egen hand. 

 

...marry me pliz. Älskade Undressed och har fortfarande inte tröttnat (helt seriöst!). Men när dagens singelrelease når mig så får den konkurrens. I Love This Life är en dunderhit som jag bara inte får nog av. Däremot kommer min kollega Nora tröttna på mig om jag inte slutar spela den..

 

 

Nu beger jag mig till Götelaborg för ett möte. Egentligen är inte mötet förrän imorgon men om chefen tjatar om att flyga ner kvällen innan, bo på hotell och äta middag på en festlig tapas-restaurang, jaa då säger man inte nej. När chefen sedan kryper till kojs då passar jag på att dricka några drinkar med fröken Stomberg. Förväntar mig ett pyjamasparty med kuddkrig ikväll. 

 

Förövrigt så dunkar vi Kent-favoriter på redaktionen idag. Fy satan vilket bra band! Här hittar ni våra favoriter. Jag kan liksom inte välja vilken som är bäst. Det är omöjligt. Men det här är en låt som jag gärna hör en sommarnatt med en sommarförälskelse.

 

 

 

 

Står vid mitt kontorsbord i ett sånt här öppet kontorslandskap. Ett sånt kontor som tydligen inte är bra för hälsan. Jag mår i alla fall bra. Ibland känns det lite stökigt men då drar jag bara på mig mina stora hörselkåpor som bjuder på både bra och dålig musik. Valet av musik gör jag dock själv. Eller när jag tänker efter så är det inte  alltid mitt eget val. Album och tracks kommer ut som på löpande band och det gäller att lyssna igenom med största noggrannhet. Fastjag måste nog erkänna att en del musik ratar jag direkt, vid första tonen. Men oftast ger jag det både en, två och tre chanser innan jag bestämmer mig för om jag gillar det eller ej.

 

"Får du betalt för att lyssna på musik?!" Ja, så är det nog och det är ett fantastiskt jobb.

 

Detta är några andra saker som jag får betalt för att göra. Himlans trevligt.

 

Samtidigt som denna dag har gått i stirrhetens tecken så har jag varit extremt effektiv. Lyckats förbereda intervjuer - ja denna vecka är fullsmockad med intervjuer - och publicerat en liten text om Max Eltos medverkan i WiMP Live Sessions. Ni som fortfarande inte förstått storheten i Max Elto måste spana in detta. Jag vill nästan säga att sångaren har en ängels röst. Fast skulle jag göra det så skulle jag låta väldigt nördig. Fast nu sa jag det i alla fall. Eller?

 

Nu ska jag lämna kontoret. I kväll blir det Live Nation-event och sen OneRepublic med min ständige + 1, Cronja.

 

 

 

 Nu lämnar jag kontoret. Nu tar jag helg.

Ja men visst tog jag mig till gymmet. Sen tog jag mig hem och sen skickades jag rakt in i sjukstugan. Låg sjuk i två dagar och försökte att inte göra någonting. Då jag bor utan internet och endast lever med skogstv så var det inte så svårt att inte göra någonting. Däremot var det jobbigt. Rastlösheten smög sig på och jag tvingade mig att göra sådant som jag gjorde förr. Dyka in i en bok, lyssna på radio och skriva dagbok. 

 

Nog om det. Min kollega Nora besökte By:Larm förra veckan och snubblade då över detta öppningsband. Ett norskt band som påminner om ett nyare Bon Iver, och vem blir inte nyfiken av det? Jag föll pladask och nu hoppas jag att bandet kommer till Sverige. Levande ljus, trång lokal, en kärleksfull hand, ett glas rött och denna låt. Jag vet - jag romantiserar väldigt mycket när jag hör någonting nytt och bra. 

 

Förra veckan fylldes ordentligt och efter helgens trevligheter så satte jag mig utpumpad i soffan och insåg att det var första stunden som jag var ensam på 8 dagar. Det blev en timme av ensamhet innan jag åkte hemifrån.

 

Nu sitter jag på kontoret - helt ensam. Ofta blir det knäpptyst här vid 17.00 och det är då jag trivs som bäst. Då kan jag släppa stressen och pressen. Mailkorgen slutar plinga och jag kan bocka av allt som står på min To Do-lista. Egentligen skulle jag behöva träna och få avreagera lite energi.. OM jag hamnar på löpbandet idag så kommer denna låt vara min hjälp när benen värker och motivationen tryter.